Varför blir vi lurade av eliten om och om igen? Och varför tycks all offentlig verksamhet i hela västvärlden snart vara inriktad på att motarbeta den vita, arbetande människan? Inga händelser sker i ett vakuum, allt har sin historia, och i denna andra text om västvärldens maktelit vill jag visa hur det kan gå till.
Men först lite historia. Motorn bakom efterkrigstidens världshändelser har varit kontrollen över oljan. Här finns förklaringen till krisen i Mellanöstern, där först Storbritannien på 1950-talet och senare USA med sina underrättelsetjänster ligger bakom statskupper och diktaturregimer. Islamiska staten (IS) och revolutionen i Iran 1979 är båda resultat av denna västerländska intervention.
Makthunger och girighet är mänskliga egenskaper, men de tycks vara mycket dominanta hos kapitalets globala och finansiella aktörer. Idag kan den politiska eliten i världens regeringar liknas vid trädockan Pinocchio, som till en början behövde trådar för att lära sig gå, enligt Disneys klassiska filmatisering från 1940. Men numera är det kapitalets globala aktörer som håller i trådarna.
För Pinocchio slutade sagan lyckligt. Hans näsa växte varje gång han ljög men en god syrsa dök till slut upp och gav honom ett samvete, vilket förvandlade honom till en snäll pojke. För västvärldens politiker är läget värre. I verkligheten finns inga snälla syrsor, så vi måste istället lära oss att se när deras näsor växer.
Det största hindret för ohämmad finansiell avkastning och världsregering är nationalstaten, som värnar om landets traditioner, kultur och sina egna medborgare.
Mantrat om mångfaldens berikande egenskaper gäller inte här. Nationalstaternas suveränitet ska minskas, för den bara trasslar till det för de globala finansaktörerna. EU, med sina globalister som doaflickor, drömmer om ett slags feodalt styre med det mesta gemensamt – inte bara den utskällda valutan som försatt vår kontinent i enorma ekonomiska svårigheter.
Därför är hatet från eliten så stort mot alla partier i Europa som vill bevara och berika det egna landet och dess medborgare.
Nationalstaterna med sina gränser, kulturer och såväl ideologiska som politiska och kulturella skillnader är enligt finanseliten bara ett otyg som ligger i vägen för genomförande av globalt styre där oligarkernas finansiella vinster kan nå nya höjder, medan politiska eliter och regeringar hålls på gott humör genom att tillåtas frossa i offentligfinansierade ersättningar.
De enda som återstår att sätta på plats är de trilskande arbetarna i nationalstaterna. I huvudsak vita män som inte köper den samhällsvision som proklameras av globala aktörer i stil med Nathaniel Rothschild, Warren Buffett, Goldman Sachs och George Soros.
Gemensamt för våra globala herrar är föraktet mot vita arbetare, som måste förhindras från att bli alltför kaxiga. Migrationen är ett av många medel för att nå detta mål.
En av George Soros internationella organisationer har till och med skrivet en handbok på arabiska om hur man enklast kan ljuga sig in i Europa. Soros är medskyldig till asylkaoset, precis som USA med sitt agerande i Mellanöstern.
Men det Putin och hans överrumplande flygräder mot IS i Syrien som nu ställs i skamvrån av politikerna i Bryssel.
Medborgarna måste förmås att rösta rätt. Det tycks också finnas en sorts plan b för hur de globala aktörerna ska kunna undergräva nationalstaten. Massinvandringen leder till parallellsamhällen med sociala och kulturella motsättningar gentemot värdlandet. Mer övervakning är då lätt att få gehör för, men det gör samhället mer genomskinligt och kan leda till att våra demokratiska rättigheter elimineras i smyg.
Vi kan inte veta exakt hur den globala eliten resonerar när de lägger fast sina beslut, eller vad den planerar att göra härnäst. De verkliga förhandlingarna sker ju inte i de politiska debatter vi förevisas på tv, och de beslut som fattas i våra parlament har redan fattats någon annanstans.
Bakom EU:s skapelse finns personer kopplade till den så kallade Bilderberggruppen. Stefan Löven besökte gruppens möte 2013 tillsammans med Wallenberg genom att ta en tur i finansfamiljens privata lyxjet.
EU har aldrig varit folkets skapelse, utan kapitalets. Arbetarna ska ryckas upp med sina rötter och förflytta sig dit jobben kan finnas. Med arbetare från skilda kulturer minskar sammanhållningen medan konkurrensen ökar och lönerna kan sänkas. Ett herrskaps- och tjänstefolkssamhälle kan få vind i seglen.
Våra politiker har inte vilat på hanen när det gäller förakt för vår egen kultur, allt för att få att få oss att förstå vikten av att arbeta tillsammans och öppna våra hjärtan för alla asylsökande. Medierna har varit och är deras lojala budbärare.
Är det deras ägare som styr eller är alla snyftreportage kanske en rest från 1968-års studentrörelse? Varför har den rödgröna journalistkåren aldrig nyktrat till?
Fredrik Reinfeldt år 2006. På en invandrartät skola i Ronna, Södertälje, utbrast statsministern upphetsat:
”Ursvenskt är bara barbariet! Resten av utvecklingen har kommit utifrån."
Reinfeldt tecknade sin vision om en raserad välfärd i boken "Det sovande folket” från 1993. År 2006 såg han en möjlighet att förverkliga sina idéer genom invandring. Och tio år senare har han lyckats. Idag knäar kommunerna inför nyanländas etableringskostnader. De som ytterst får betala är ofta våra äldre, som genom hårt arbete och dagligt slit byggt upp landet som dagens makthavare är totalt likgiltiga inför.
Numera har jag förstått att min farfars slit som fattig statare och min fars hårda arbete i skogen och på bruket inte har haft något värde. Jag har också förstått att några av mina vackraste sommarminnen som barn, med brukets unga och gamla i gemensamt midsommarfirande, enbart varit töntigt, som Mona Sahlin uttryckte saken under ett valmöte 2002.
Att använda sitt riksdagskort till personliga utgifter för över 50.000 kronor och att strunta i att betala hyra för lekladan till sin födelsedagsfirande dotter, att strunta i parkeringsböter och att skriva falska intyg till en attraktiv säkerhetsvakt är förmodligen inte töntigt.
Kanske är våra politiker inte medvetna om sina Pinocchiotrådar från den globala, finansiella eliten. Eller beror deras brist på eget ansvar just på att de är det?
