Det svenska våldtäktsundret. Kan man verkligen lita på att Brottsförebyggande rådet (Brå), som ansvarar för den officiella kriminalstatistiken i Sverige, är objektiv i sin statistiska analys? Hur kommer det sig att en kvinna som uppenbarligen är politiskt motiverad att förvränga tolkningen av våldtäktsstatistiken gång på gång får komma till tals som oemotsagd Brå-expert i media? Hur hamnade hon på Brå från första början?
Gilla artikeln på Facebook
Skriv ut artikeln
Under sitt sommartal i Sölvesborg idag lovade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson att partiet inför valet kommer att storsatsa på att belysa den svenska våldtäktsproblematiken. Åkesson hänvisar till Brå-statistik som visar en kraftig överrepresentation för utlandsfödda gärningsmän vid våldtäkter.
I TT:s referat av Åkessons tal intervjuas en Brå-utredare vid namn Klara Hradilova Selin. Så här skriver TT:
Men att antalet anmälningar har ökat behöver inte betyda att det faktiskt sker fler våldtäkter än tidigare, enligt Brås utredare Klara Hradilova Selin. Och även om personer med invandrarbakgrund oftare misstänks för brottet spelar faktorer som social bakgrund, inkomst och utbildning större roll än nationalitet.
– Dessutom finns forskning som visar att många felaktigt pekar ut invandrare som misstänkta. De har en bild av att brottslingar ska vara mörkhåriga eller ha en viss härkomst, säger hon.
Det stora problemet med Hradilova Selins uttalande är att att det helt enkelt inte stämmer. Brå har sedan länge gått som katten runt het gröt när det kommer till den kraftiga överrepresentationen bland vissa etniska grupper i brottsstatistiken. När Brå väl gjorde ett av extremt få undantag och faktiskt undersökte invandrares relation till brottslighet i rapporten ”Brott bland svenskar och invandrare” år 2005, visade det sig att sanningen är den rakt motsatta till det Hradilova Selin påstår. Den kraftiga överrepresentationen av vissa invandrargrupper vid grov brottslighet kvarstod oavsett socioekonomisk status.
Denna allmänna överrepresentation gäller oavsett socioekonomisk status, det vill säga att överrepresentationen består praktiskt taget oförändrad när man jämför exempelvis förvärvsarbete och yrkesgruppstillhörighet i Sverige, samma sak gäller efter kontroll av kön, ålder och bostadsort.
Så skrev den numera landsflyktige folkpartisten Mauricio Rojas den gången.
Intressant nog är det knappast första gången som Klara Hradilova Selin bereds utrymme som expertkommentator i media. Hon har tidigare förklarat den kraftigt ökande våldtäktsstatistiken med att anmälningsbenägenheten har ökat, och dessutom påstått att det begås många våldtäkter i Sverige på grund av vår höga alkoholkonsumtion.
Hradilova Selin var dessutom en av de ”experter” som i all hast tillkallades av Aftonbladet i höstas för att slå hål på Jimmie Åkessons debattartikel om muslimer. Hon avvisade bland annat kategoriskt påståendet att det skulle begås fler våldtäkter i Sverige än i något annat land i Europa.
– Det är helt och hållet fel. Vi har flest antal anmälda våldtäkter i Sverige och det tycker vi är bra, konstaterade hon då.
Det verkar som om Klara Hradilova Selin dyker upp som gubben i lådan, som en förslagen Bagdad-Bob, så fort Sverigedemokraterna gjort ett ”problematiskt” uttalande om invandrarbrottslighet. Men vad kan hon ha för anledning att ljuga?
En snabb googling på hennes namn ger vid handen att Hradilova Selin på sin Facebooksida är ett fan av såväl gruppen ”Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack” som gruppens skapare, vänsterpartisten Zana Hussan.
Det är svårt att låta bli att dra slutsatsen att Hradilova Selins privata politiska övertygelser helt enkelt driver henne att ”frisera” statistiken på ett sätt som misskrediterar Sverigedemokraternas uttalanden – att förblinda med statistik.
Att en så uppenbart tendentiös person är anställd på en myndighet som har den vitala uppgiften att förebygga brottslighet – och att hon dessutom ständigt bjuds in som ”expert” av mainstreammedia i just de frågor som hon uppenbarligen ljuger om – är inte bara en skandal. Det ger dessutom en fingervisning om hur otroligt lågt den svenska överheten har sjunkit i sin fanatiska strävan efter att på alla sätt och vis mörklägga invandringspolitikens avigsidor.
Är det inte en tillräcklig varningsklocka att Sverige toppar den internationella våldtäktsstatistiken? Hur många tusen svenska kvinnor är värda att offra innan det är dags att tala klarspråk om problematiken?
















