Gilla artikeln på Facebook
Det var den första juli i år som journalisten Martin Schibbye, vänsterextremist och tidigare chefredaktör för Revolutionär Kommunistisk Ungdoms tidning Rebell, och hans kollega Johan Persson greps i Etiopien efter att ha tagit sig in i landet utan visum. Enligt Martin Schibbyes arbetsgivare Svenska Dagbladet befann de sig i landet för att skriva reportage om Lundin oils verksamhet i Ogadenområdet, men etiopiska åklagare är av en annan åsikt.
I morgon fortsätter rättsprocessen mot svenskarna. Åklagaren har kallat fyra vittnen som ska intyga att journalisterna i själva verket har tagit sig in i landet för att bedriva terrorverksamhet. Dessutom har man mejlkonversationer samt ett antal bilder av Schibbye och Persson där de får vapenträning av gerillan ONLF.
Enligt SvD:s medarbetare är dock bilderna förfalskade.
– Det har vi filmexperter som har konstaterat, det är alltså rena falsarier. När man ser filmen så kan man även se att det finns inte heller någon rekyl från vapnen. Det finns även en annan scen som sägs föreställa skottlossning men då är det knallpulver som låter, säger Anna Roxvall.
Anledningen till att de både journalisterna överhuvud taget höll i vapnen menar Roxvall var för att vinna förtroende hos säkerhetsvakterna de skulle intervjua för sitt reportage.
– Det är så så det är i den typen av områden. Det var ett sätt att bryta isen, säger hon till SvD.
Svensk media har sedan gripandet framställt de båda vänsterjournalisterna som oskyldiga. Istället är det etiopiska rättssystemet korrumperat, hävdar så gott som samtliga som uttalat sig.
Folkrättsexperten Pål Wrange ger på sin blogg en mer nyanserad bild av åtalet mot vänsterextremisterna.
”De antiterroristlagar som Persson och Schibby åtalas under är vida och ger utrymme för att åtala även för att t ex vidarebefordra meddelanden från en grupp som stämplats som terrorister (se här). ONLF, som Schibby och Persson reste med, är en sådan grupp. Att intervjua representanter för gerillan och medverka till att det blir tryckt är alltså ett brott enligt etiopisk lag”, konstaterar han.
Men samtidigt är lagstiftningen en inskränkning i yttrandefriheten, ungefär som det svenska förbudet mot ”hets mot folkgrupp”. Enligt Pål Wrange strider Etiopiens lagstiftning mot artikel 19 i FN-konventionen och kanske också mot den betydligt vagare artikel 9 i den afrikanska konventionen.
”Däremot kan man förmodligen inte invända mot att de bestraffas för att de tagit sig in i landet olagligt”, konstaterar Pål Wrange.
