Alla helgons dag är stunden på året då vi minns våra döda nära och kära. Vi minns dem förstås alltid och tänker på dem, men detta är den speciella dag då vi känner lite mer värme, lite mer saknad. Det märks på kyrkogårdarna, vilka lyser upp av tusentals tända ljus vid grav och minneslund. Det är så vackert och bitterljuvt att tänka på våra utcheckade, minnas och hedra dem. Med att tända ljus håller vi deras själar på sätt och vis levande i våra hjärtan tills den dagen vi själva gör dem sällskap.
På begravningsbyråer och i blomsteraffärer, särskilt de som ligger i direkt anslutning till kyrkogårdar har man bunkrat upp med ljus, lyktor, kransar – ja allt man kan tänka sig. Precis som vid alla andra helgdagar har de som säljer något förstås lärt sig när man kan sälja och helst sälja mycket.
Jag antar att det är i sin ordning och som det ska vara men jag blir sorgsen av att tänka på att inte en enda dag får vara ”helig” – inte ens dagen då man ska minnas mor, far, käresta, syster, bror och vän. Även nu skall det krängas och vi stimuleras menande till att köpa den där extra lyktan, den där extra fina kransen.
Men om det slås mynt av människors vilja att minnas sina avlidna vid Alla helgons dag är det dock ingenting jämfört med det fyrverkeri av poster vilka slutligen hamnar på begravningsräkningen.
Redan när man som anhörig kliver in på byrån och sätter sig med en kundmottagare för att ”öppna upp en akt” som det heter på branschspråk blir man skyldig mellan 5000 –7000 kronor, så kallat grundarvode. Beloppet inkluderar bland annat administrativ akrobatik, sjukhus och myndighetskontakter, samtal till kyrkan och dess olika representanter.
Det ska även väljas kista. Lejonparten av alla kistor som säljs i Sverige är kistor av spånskiva vilka ”ytbehandlats” med någon sorts folie, det vill säga ett fejkat träslag, för att ge den där gedigna känslan.
Spånskiva kostar cirka 40 kronor per kvadratmeter. Icke desto mindre tar den genomsnittliga begravningsbyrån mellan 6.000 – 7.000 för en kista av spånskiva.
Så där fortsätter det post efter post på begravningsräkningen. Ibland är påslagen rent groteska. Det vill säga skillnaden mellan faktisk produktionskostnad och vad man debiterar ett dödsbo. Idag går en vanlig enkel begravning hos en av de största kedjorna på mellan 20.000 – 25.000 kronor. Det är inte värdigt. Trots att just det ordet är ett av de mest använda i begravningsbranschen, håller man sig inte med en värdig prissättning.
Man kan som anhörig göra mycket själv i samband med en begravning men det är inte så enkelt när man är lamslagen av sorg och förtvivlan. Detta faktum slås det mynt av.
Men några tips har jag, som gammal begravningsentreprenör, för att spara pengar:
1. Välj gärna den billigaste kistan, invändigt är den i princip densamma som en 5.000 kronor dyrare. Till denna använder man ett bårtäcke. Det finns att låna gratis hos de flesta församlingar. Man kan även använda ett eget, varför inte exempelvis en flagga?
2. Det är inte fel att hoppa över dödsannonsen. I dagens samhälle är det bortkastade pengar på så vis att de flesta idag når dem de vill nå via sina sociala nätverk, mail och så vidare. Man kan även själv mycket enkelt sätta ihop en dödsannons och mejla direkt till respektive tidnings annonskontor. Det finns ingen lag på att man måste gå via byrån.
3. En representant för begravningsbyrån under begravningsakten med en genomsnittlig arbetstid på 1 timme och 45 minuter kostar i runda slängar 2.000 kronor. Denne fixar med blommor och hälsar anhöriga välkomna och anvisar plats i kyrkbänken, och så vidare. Detta klarar man i en handvändning själv.
Ovan nämnda betyder inte att en dyr begravning är fel. Det finns de som vill ha det så och har möjlighet därtill. Det blir fint på alla sätt, hur man än gör. Men idag finns det en nedärvd underlåtenhet, kanske till och med skamkänsla, i att diskutera priser i samband med en begravning. Det var gamla tider, nu är det nya. Man ska inte skämmas för att man är prismedveten även vid planeringen av en begravning. Det finns inga dåliga sätt att genomföra en minnesstund på, och ju mer man gör själv desto bättre känns det efteråt.
Ja, tänd ljus vid graven och tänd många men stöp dem i möjligaste mån i din egen form.
Lars Gåre
Lars Gåre är fotograf, musiker, begravningsrådgivare och författare
