Forskarnas studie om de jämtländska diamanterna, och om hur den nedtryckta jordskorpan där de bildats kommit upp till jordens yta igen, publiceras nu i tidskriften Geology.
– Diamanterna som vi har hittat är mer värdefulla i ett vetenskapligt perspektiv än rent ekonomiskt. Men de är riktiga diamanter, säger Jaroslaw Majka vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet, som lett studien, till Jämtlandsnytt.
Diamanter har i Sverige tidigare påvisats som fynd i samband med guldvaskning, men aldrig helt kunnat bekräftas, och aldrig i fast berg.
När kontinenter kolliderar kan delar av skorpan hos den ena kontinenten subduceras, det vill säga tvingas ned till stora djup under den andra, över 100 kilometer ned. Trycken på dessa djup kan bilda diamanter av befintligt kol i den nedtryckta jordskorpedelen.
Den här typen av diamanter är långt mindre än normala ädelstensstorlekar, men de berättar en unik historia om den geologiska utvecklingen. Under denna nedtryckning blir bergarterna mera kompakta, och den högre densitet de får gör det i princip omöjligt för dem att senare lyftas upp mot jordens yta, en process som normalt verkar på lättare bergarter. Trots detta påträffas ibland sådana tunga bergarter vid jordens yta.
Uppsalaforskarna har tillsammans med kollegor i Slovakien, Tyskland, Polen och Japan upptäckt och beskrivit sådana tunga, diamantförande bergarter i de svenska fjällen, närmare bestämt från Snasahögarna i Jämtland.
Upptäckten gör att man nu får ompröva existerande modeller för hur sådan djupt nedtryckt kontinental jordskorpa kan lyftas upp, och forskargruppen kommer med en ny modell för att förklara detta.
Upplyftningen av de tunga bergarterna kan hjälpas av att den lokala kompressionen minskas genom att en del av manteln dras med nedåt, ovan den subducerade biten kontinental jordskorpa. Denna mekanism skulle fungera i stil med en underjordisk dammsugare, fast på kontinentskala. På detta sätt skulle de diamantförande bergarterna kunna ”sugas upp” mot jordytan.
