Jan Terje Faarlund, professor i lingvistik på Oslo universitet och Joseph Emmonds, gästprofessor från Palacký universitet i Tjeckien, hävdar att de kan bevisa att engelska, precis som svenska, är ett nordiskt språk. Nordiska språk är ett annat namn för nordgermanska språk och dit hör svenska, danska, norska, isländska, färöiska och gutniska.
Tidigare har man ansett att modern engelska kommer ur fornengelska. Fornengelska eller anglosaxiska är ett västgermanskt språk som angler, jutar, sachsare och friser tog med sig från norra Tyskland och södra Jylland när de erövrade de brittiska öarna på 400-talet. Till den västgermanska språkgrenen brukar man annars räkna engelska, lågtyska, högtyska, nederländska, afrikaans, frisiska och jiddisch.
De nya teorierna är sensationella och bryter helt med etablerad kunskap. Professorerna hävdar att modern engelska kommer från fornnordiskan, det språk som vikingarna förde med sig när de bosatte sig på de brittiska öarna under vikingatiden.
Professorerna tror att fornengelska dog ut och att fornnordiska överlevde, men kom att påverkas av fornengelska. Deras forskning, hävdar de, visar att modern engelska utvecklades i de tättbefolkade områdena som motsvarade södra Danelagen. Danelagen var den del av norra och östra England som kontrollerades av danskarna mellan år 876 och 954 och där dansk lag och sedvänja rådde. På grund av detta fanns det därmed ingen anledning för de skandinaver som slog sig ned i England att byta språk.
De fransktalande normanderna erövrade England 1066 och under deras styre kom engelska att förändras mycket. De två olika språken kom att flyta ihop och bli modern engelskas föregångare medelengelska.
Till stöd för sin teori räknar professorerna upp några mycket ovanliga språkliga kontaktfenomen i engelska.
Vanligtvis brukar ett språk låna ord för ting och koncept som språket saknar. Men fornengelska lånade in mängder med ord för vardagliga saker de redan hade ord för. Det är mycket ovanligt för ett språk.
Att språk i kontakt med varandra lånar många ord är vanligt, men då brukar språket som lånar behålla sin grammatik. Men i modern engelska har nordisk grammatik överlevt.
Något som också är mycket ovanligt är att nordisk syntax har överlevt i modern engelska. Syntaxen talar om hur man sätter samman ord till meningar i språk. Jan Terje Faarlund ger några exempel till Science Daily på syntaktiska fenomen som engelska och nordiska språk har men som saknas i västgermanska språk som nederländska och tyska.
- I engelska och de nordiska språken sätts objektet normalt sätt efter verbet. I tyska och nederländska är verbet sist, efter objektet.
I have read the book.
Jag har läst boken.
Ich habe das Buch gelesen. - Engelska och nordiska språk kan sätta prepositionen sist i en mening.
This we have talked about.
Detta har vi snackat om. - Engelska och nordiska språk kan sätta in ett ord mellan infinitivmärke (att) och verbet i infinitiv.
I promise to never do it again.
Jag lovar att inte göra det igen. - Engelska och nordiska språk kan sätta en genitivmarkör på en hel grupp av ord.
The Queen of England's hat.
Drottingen av Englands hatt.
