Estlands president twitterhånar Paul Krugman

I den tidigare Sovjetstaten Estland bor dryga miljonen invånare och till ytan är landet ungefär hälften så stort som Lappland. Men i den pågående debatten mellan nedskärningar och stimulanspaket har det lilla landet i veckan profilerat sig som musen som vågade ryta tillbaka när den internationella vänstern höjde rösten.

Utmärkta Takis Magazine har samlat ihop följande fakta om Estland:

• När 2006 års State of World Liberty Index rankade 159 länder efter ”ekonomisk frihet och personliga fri- och rättigheter” kom Estland på första plats.

• 2010 hade Estland den överlägset minsta skuldsättningen räknat som procent av BNP i alla eurozonens länder.

• Estland är det enda landet i eurozonen som rapporterat budgetöverskott de senaste två åren i rad.

• Landets ekonomi växer snabbare än något annat land inom EU.

De estniska sparsamhetspolitiken och det faktum att landet redan 1994 antog Friedmans principer och införde en låg platt skatt på både arbete och entreprenörskap verkar vara en del av förklaringen till framgångssagan. Naturligtvis har detta retat upp de ekonomer som tjänar sitt levebröd på att istället uppmana till statliga ingripanden och ökad skuldsättning i ekonomin.

När det nyligen stod klart att Estland har lyckats spara sig ur krisen på ett sätt som den internationella vänsterns experter länge har hävdat att bara kommer att köra länder ännu djupare ned i problemen, kallade Nobelpristagaren och New York Times-kolumnisten Paul Krugman landet för ”ett affischnamn för sparsamhetsivrare” och försökte med alla medel ta ned dem på jorden igen.

Paul Krugman, som ofta beskrivs som den globaliseringskritiska rörelsens baneman och som själv beskriver sig som ”en oblyg försvarare av välfärdsstaten”, var ursprungligen kritisk mot Obamas stimulanspaket, eftersom han ansåg att de var för små. De europeiska sparsamhetskraven liknade han vid en ”medeltida läkare som gör dig sjuk av åderlåtning, och därför vill åderlåta dig lite till”.

Det kanske kommer som en nyhet för Krugman, men samma metafor kan användas även för att beskriva det nuvarande försöket att låna sig ur skuldkrisen genom att extrahera ännu mer pengar från de redan hårt pressade skattebetalarna.

Efter att Krugman avfärdat de senaste framgångarna för Estland, som numera kallas för ”den baltiska tigern” fick han svar på tal av Estlands president Toomas Hendrik Ilves.

”Låt oss skriva om något vi inte har en aning om och vara självbelåtna, överlägsna och nedlåtande. De är ju trots allt bara ett gäng öststatare…”, skrev den estniske presidenten på Twitter.

”Jag antar att ett Nobelpris i ekonomi innebär att du kan mästra i skattefrågor och deklarera att mitt land är en ‘ödemark’. Det måste ju vara en Princeton vs. Columbia-grej”, skrev han vidare och syftade på den akademiska diskussionen mellan två Ivy League-universitet i USA.

”Men visst, vad vet vi? Vi är bara korkade och osofistikerade östeuropéer. Oupplysta bara. Men en vacker dag kommmer vi att förstå. Nostra culpa!”

”Låt oss kasta skit på östeuropéerna! De är dåliga på engelska och kommer inte försvara sig & de står alltid vid sina ord & återväljer de regeringar som tagit ansvar.”

”Chilla. Bara för att mitt lands politik går emot denna Gudagivna Visdom och jag protesterar så behöver inte alla komma efter mig…”

”Tyvärr, jag är varken konservativ eller vänster. Kan bara inte förstå varför en överenskommelse om EU:s finanspolitiska regler motiverar denna självbelåtna och spydiga skadeglädje mot mitt land.”

Ilves, som är född i Stockholm men uppvuxen New Jersey utanför New York, länkade även till en uppsats han skrivit i mars som bar titeln ”Jag betalar så gärna på tisdag”, vilket är en referens till en kommentar av den amerikanska seriefiguren Wimpy. I sin essä hävdade Ilves att ”förmåner utan förtjänst leder till stagnation av sovjetiskt snitt” och konstaterade att progressiva ekonomer naivt förutspår ”någon sorts utopiskt perfekt tillstånd” som ska uppnås vid en ospecificerad tidpunkt i framtiden.

Men under de drygt 50 år som Sovjet ockuperade Estland så inträffade aldrig detta ”utopiska perfekta tillstånd”.

På Takis Mag är ledarredaktionen förtjust över att få det sällsynta nöjet se en östeuropeisk statschef kasta handskarna och använda hip-hopslang och referenser till seriefigurer för att angripa Krugman och antyda att den uppburne ekonomen själv är en fördomsfull elitist. Krugman har ju inte sällan avfärdat kritik mot New Deal (och varje förslag till en ännu nyare och ännu större Deal) som ett uttryck för dold rasism, skriver Takis Mag.

Flera i Ilves närhet rusade dessutom till sin statschefs försvar. Estlands finansminister Jürgen Ligi kallade ironiskt Krugman för ”en halvdan författare som försvarar sin presidents politik”.

”Krugman stödde i stor utsträckning systemet som skapade vår fattigdom och som nu är över… Vi kan inte lösa vår fattigdom enligt receptet att låna pengar och köpa oss nya dyra saker”, konstaterade han.

Även Estlands försvarsminister Urmas Reinsalu hoppade på tåget:

”Även hans mest omfattande texter hävdar att man måste låta den offentliga sektorn växa, skapa skuldsättning och främja skattefinansierade arbetstillfällen… Estland är ett problem för Krugman, eftersom Estland inte passar in i hans teoretiska modell.”

”Det är helt rätt! Det kan du sätta din mamma på!” skriver Takis Mag och avslutar sin ledare med följande reflektion:

”Även om fallet Estland knappast är representativt för Europas eller världens bredare ekonomiska bekymmer, så är det uppfriskande att se en politiker ryta tillbaka mot sina teorisvingande kritiker, ungefär som när en ståuppkomiker hämnas på en recensent efter en sågning. Och om det finns något hopp om en framtida opposition mot globalisternas kommande världsregering, så utgörs det av människor som dessa orädda figurer från Öst.”