Medias faktaresistens bara fortsätter. ”En ensam galning” verkar vara journalistkårens favoritförklaring efter sommarens alla terrordåd i Europa.
Detta oavsett om gärningsmannen/männen spränger sig till döds på en flygplats och tar 47 otrogna med sig i döden (Istanbul 28 juni), sitter bakom ratten i en lastbil och dödar 84 personer (Nice 14 juli), håller i en yxa på ett tåg och skadar fem andra passagerare allvarligt (Wurzburg 18 juli), skjuter folk vid ett köpcentrum där nio mister livet (München 22 juli), hugger en gravid kvinna till döds med en machete (Reutlingen 24 juli), spränger sig själv till döds efter avslag på asylansökan och skadar tolv andra svårt (Ansbach 24 juli), eller tar gisslan i en kyrka och skär halsen av en präst framför altaret (Saint-Étienne-du-Rouvray 26 juli).
Kanske journalistkåren inte längre fäster någon vikt vid stridsropen, "Allahu akbar"?
Att vår ärkebiskop Antje Jackelén valde just ”Allahu akbar” till sitt valspråk kanske gör att det fått en mer naturlig och oskyldig klang än när IS-krigarna vrålar dessa ord, strax innan de torterar, slår ihjäl och skär halsen av kristna i sin kamp för "jihad".
Endast något dygn efter terrordåden tvingas media dock motvilligt erkänna att flertalet av dessa krigare inte var så ensamma längre. Men för att inte helt tappa ansiktet ger man nu Anders Behring Breivik äran att utgöra inspirationskälla till våldet.
Den franske inrikesministern blev med all rätt utbuad när han efter massakern på Frankrikes nationaldag cyniskt påstod att detta var vad fransmän idag hade att vänja sig vid.
Efter dåden fördömer världens ledare unisont angreppen på det öppna samhället, på demokratin och på yttrandefriheten, medan folket sörjer de sina och lägger blommor för att hedra de döda.
Tänk om EU:s ledare istället ärligt kunde säga:
"Det är vi som är de skyldiga med våra friheter. Trots att både Dublin- och Schengen-avtalen brakade ihop av asylströmmarna ville vi inte se faran med öppna gränser som låter terrorister röra sig fritt. Vårt mål var endast att kapitalet skulle få röra sig fritt utan hinder. Att blodspillan och våra medborgares liv skulle släckas hade vi inte räknat med i denna profitkalkyl från den globala finanseliten. Vi bor ju själva långt ifrån dessa berikande områden och har inte insyn i eventuella skumraskaffärer. Ni måste också förstå att vi inte heller vill riskera våra förmåner och trygga ekonomi.”
Men detta kommer aldrig att sägas.
Eftersom politikerna dessutom är impregnerade med humanitet och allas lika värde, så har de tappat förmågan att se dessa enorma skillnader mellan västs och östs kultur, tradition och religion. Faktaresistensen är lika utbredd efter sommarfestivalernas alla sexuella övergrepp som förut.
Feministerna har åter vädrat morgonluft och höjt sina röster om rasistiska strukturer och patriarkalisk maktordning, medan de blundat för att majoriteten av förövarna är unga asylsökande män från en kultur där kvinnan är mannens ägodel.
När framgången uteblev med att smeta dessa övergrepp på alla svenska, vita män bytte vänstern förklaringsmodell: Nu orsakades övergreppen istället av det varma vädret!
Lögnerna och bortförklaringarna tycks aldrig ta slut. Det är fortsatt tabu att stigmatisera förorten och berikningen från främmande kulturer, även om eskaleringen av våld, mord, allsköns kriminalitet och sexuella övergrepp till stor del beror på personer som är bosatta där.
Hur många medborgare måste dö innan Europas ledare förstår att kombinationen öppna gränser och en föråldrad asylrätt är rent livsfarlig när 65 miljoner människor från tredje världen befinner sig på flykt i jakt på ett bättre liv? Asylströmmarna är förträffliga gömställen för dessa mördarmaskiner, förutom det mentala skyddet från den politiskt korrekta eliten.
Hur många fler medborgare får sätta livet till innan Europas politiker förstår att det mångkulturella samhället med dess öppna gränser har nått vägs ände?
