Geert Wilders inför rätta

Geert Wilders möter pressen och allmänheten i Rotterdam. Video: jacco.org

Den 20 januari ställs den holländske politikern Geert Wilders inför rätta i Holland för hets mot folkgrupp. Åtalet är ett svar på den skarpa kritik som Wilders tidigare framfört mot politisk islam – så kallad islamism – och är resultatet av en åtalsanmälan från pro-islamistiska grupperingar i Nederländerna.

Vänner av yttrandefrihet och tankefrihet har kritiserat åtalet, och menar att rättegångens betydelse inte kan underskattas.

- Om Wilders fälls kommer det vara ett bevis för början på slutet för Europas yttrandefrihet och mer därtill, skriver sionisten och islamkritikern Kent Ekeroth på sin blogg.

Wilders försökte in i det sista få rättegången inställd genom att hävda rätten att uttrycka sig fritt, en viktig del av grundlagen i det traditionellt liberala Nederländerna. Men i ett beslut sent under onsdagkvällen förklarade den Amsterdambaserade domstol som ska pröva åtalet mot Wilders att anklagelserna kvarstår och att han inte presenterat några nya bevis som skulle kunna få rättegången inställd.

Wilders advokat Bram Moszkowicz, säger till Associated Press att han har yrkat avslag på anklagelserna om hets mot muslimer som grupp, då han menar att åklagaren har en obefintlig chans att nå en fällande dom i den delen. Moszkowicz citerar Nederländernas högsta domstol, som 2009 fann att det inte kan vara hets mot folkgrupp att uttrycka sig förolämpande om en religion.

Muslimer utgör runt 6 procent av Nederländernas befolkning, efter en våg av massinvandring under 1980- och 1990-talet. Immigrationsrelaterade problem har, enligt AP-telegrammet, dominerat den nederländska politiken det senaste decenniet.

Förföljelse, mord och landsflykt

Nederländerna har sedan 2000-talets början haft ett problematiskt förhållande till sina islamkritiker. Flera har förföljts, utsatts för våld och tvingats fly från landet, samtidigt som det politiska etablissemanget och den mediala eliten varit måna om att vurma för den utomeuropeiska massinvandring och kravlösa integrationspolitik som lockat runt en miljon muslimer till Nederländerna.

Liksom i Sverige är också skandaliseringen av islamkritiker i den dominerande, vänsterliberala pressen ett problem för de som öppet ifrågasätter Nederländernas nya, dominerande religion. Tystnaden i pressen när islamkritiker utsätts för hot och våld liknar den svenska, men när islamkritikern Theo van Gogh mördades 2004 gick det inte helt att undertrycka debatten längre. Van Gogh hade tillsammans med feministen och islamkritikern Ayaan Hirsi Ali gjort en film om islam (Underkastelse, 2003) som retat upp såväl Nederländernas muslimer som landets politiska elit.

Efter hätska utfall mot paret i den nederländska pressen mördades Theo van Gogh, och vid kroppen hade muslimerna naglat fast ett hot mot Hirsi Ali, som skulle bli nästa offer. Med undantag för Marcej Zaremba bemötte de svenska journalisterna mordet med endera tystnad, endera tal om risken för ”rasistiska hämndattacker” och risken för ”ökad polarisering”. Hirsi Ali, född i Somalia av somaliska föräldrar, utmålades alltjämt som rasist och fick sitt nederländska medborgarskap indraget varpå hon flydde till USA. Medborgarskapet drogs in efter att några vänsterjournalister avslöjat att Hirsi Ali ägnat sig åt asylmissbruk — och ljugit för att få uppehållstillstånd.

I ett inslag i Aktuellt förklarade Sveriges dåvarande integrationsminister Jens Orback att mordet bäst skulle bemötas genom att Europas länder ännu bättre än idag ska ta tillvara muslimernas ”rättigheter”. På det viset, menade ministern, går svensken ”lite säkrare” den dag ”vi är i minoritet”.

I en studie från 2009, gjord av den holländska forskaren Ruud Koopmans, var Nederländerna och Sverige de två länder som misslyckades allra mest med sin integrationspolitik, om man tittade på sådant som invandrares brottslighet, sysselsättningsgrad och liknande.

Integration i Nederländerna och Sverige

Nederländerna bedriver liksom Sverige en invandringspolitik som baseras på så kallad integration. Det innebär bland annat ett uttalat övergripande mål att invandrare ska kunna behålla sin kulturella särart och sitt hemspråk snarare än tvingas anpassa sig till samhället. Både Sverige och Nederländerna bekostar av denna anledning sådant som gratis tolk/översättning i kontakt med myndigheter och gratis hemspråksundervisning för invandrare och barn till invandrare. Man ger även offentligt stöd till etniskt, religiöst, kulturellt eller språkligt enhetliga organisationer som drivs av invandrare.

Detta kan sägas vara en rak motsats till vad de flesta större europeiska länder, såsom Frankrike och Tyskland, vill åstadkomma med sin invandringspolitik. I jämförelse med andra länder utmärker sig också Sverige och Nederländerna med mycket låga sysselsättningstal, stor bostadssegregation och hög kriminalitet bland invandrare. Det visade sig bland annat i en studie från 2008 som immigrationsforskaren Rud Koopmans lät genomföra. Av de jämförda länderna nådde länder med populistiska regeringar, såsom Österrike, den bästa integrationen. Sverige och Nederländerna nådde de sämsta resultaten i Koopmans undersökning.

Läs mer:

Koopmans, Ruud: Tradeoffs between Equality and Difference Immigrant Integration, Multiculturalism, and the Welfare State in Cross-National Perspective, Wissenschaftszentrum Berlin für Sozialforschung (WZB) Social Science Research Center Berlin, 2008 (pdf), Journal of Ethnic and Migration Studies, Volume 36 (engelska), sid. 9-13,22-24,28. DOI:10.1080/13691830903250881. ”the socio-economic gap between immigrants and natives is likely to be highest in comparatively generous welfare states such as Sweden, and lowest in liberal welfare states such as the United Kingdom [..] the Netherlands are faced with low labour market participation, strong segregation, and comparatively high levels of crime among immigrants. The Netherlands share these disappointing integration outcomes with two countries that have followed a similar integration philosophy, Sweden and [..] Belgium” PDF

Text: Widar Nord. Foto: ANS Online