Det är Bonnierkoncernens ledarhingst Dagens Nyheter som publicerar dagens debattartikel mot strukturell diskriminering av kvinnor. Närmare 40 bekanta ansikten från hela spektrumet av politiken, medierna och kändisvärlden ställer olika krav på Nobelkommittén för att hindra "gubbar" från att få fler Nobelpris än de rättvisa 50 procenten.
Men enligt en förhandsrecension av "Handbuch Intelligenz" av Detlef H. Rost som skall utkomma i början av nästa år finns det ingenting som Nobelkommittén kan göra för att hitta fler extrembegåvade kvinnor att ge pris till - det finns för få. Mäns och kvinnors genomsnittliga intelligens är ungefär densamma men den är ganska "orättvist" fördelad bland innehavarna av de båda könen.
Ojämlik fördelning
Dagens Nyheters debattörer har rätt i att kvinnor är sällsynta bland nobelpristagare. Sedan 1901 och fram till och med förra året har totalt 44 av 863 pristagare varit kvinnor alltså 5%. De flesta av de kvinnliga pristagarna har dessutom varit i kategorierna fredspris (15) och litteratur (12). Det heter alltså inte "vetenskapsman" bara på skoj, de riktigt duktiga vetenskapsmännen är nästan alltid män. Fyra kvinnor har tagit kemipriset, två har tagit fysikpriset och en enda har tagit ekonomipriset. Ännu mindre jämställdhet råder på matematikens område. Här delas inget nobelpris ut men Fields-priset har samma dignitet. Sedan 1936, då priset utdelades för första gången, har inte en enda kvinna mottagit det. Lika uppseendeväckande är bristen på kvinnliga spetstalanger på andra områden. Berömda kompositörer heter Bach, Beethoven, Mozart, Grieg och Sibelius, berömda konstnärer heter van Gogh, Rembrandt, Munch och Liljefors, berömda diktare heter Shakespeare, Göthe och Schiller. Vår egen Selma Lagerlöf utgjorde ett glädjande undantag.
Ett svårförklarat fenomen
Det är ett obestritt faktum att genier, vars tankar, idéer och upptäckter förändrar världen endast i undantagsfall är kvinnor. Men varför är det så?
Vi som växt upp med svensk massmedia behöver inte någon uppräkning av de politisk korrekta förklaringarna.
Andra förklaringar tar avstamp i att de som skall åstadkomma något extra - både i näringsliv och vetenskap - samarbetar intensivt med varandra. Och att de mest framgångsrika är extremt intensiva i sin yrkesutövning, så att fritid och arbetstid smälter ihop. Det kvinnoproblem som då uppstår är att vänskapsförhållanden och fritidsumgänge, av naturliga skäl som inte har med forskningen eller yrket att göra, ofta är uppdelade på kön. Män och kvinnor tycker inte att samma saker är skoj och lika barn leka bäst. Därmed hamnar kvalificerade kvinnor i mansdominerade arbetsmiljöer ibland halvvägs utanför den trängre kretsen av arbetskamrater, de som "gör allt tillsammans". I vart fall hör jag ibland relativt framgångsrika kvinnor inom näringslivet beklaga sig över den aspekten.
En annan förklaring går ut på att kvinnor har mindre intresse av att slå sig fram till toppen och koncentrera all sin kraft för att uppnå extrema prestationer - eftersom kvinnor inte sätter lika stort värde på prestige som män gör.
- Kvinnor strävar ofta inte mot toppen [inom naturvetenskaplig forskning] eftersom det inte verkar löna sig, skriver ekononomiprofessorn Renata Schubert, jämställdhetsansvarig vid Federala Tekniska Högskolan, ETH, i Zürich.
Elisabeh Stern, psykologiprofessor vid samma universitet, ser psykologiska faktorer:
- Kvinnor är räddare, låter sig lättare avskräckas och ger upp lättare.
Var och en av dessa förklaringar bär säkert på någon sanning. Och på korsetternas och de vaxade mustaschernas tid blev säkert många unga kvinnor regelrätt stoppade av sina föräldrar från att vandra en offensiv karriärväg. De traditionella könsrollerna var förvisso en del av den tidens politiska korrekthet. Men att sådana problem skulle finnas idag, vilket är konsekvensen av vad Dagens Nyheters debattkompani skriver, är en förklaring som väl knappast kan tas på allvar av någon som inte har betalt för det.
En förklaring som kan bevisas
Tack vare Detlef Rost kan vi nu lämna de ändlösa diskussionernas värld och gå in på fakta. Ett faktum är att intelligens och vetenskaplig framgång hör ihop. Kvinnor är inte dummare än män i genomsnitt med det finns andra skillnader:
Män har något bättre förmåga då det gäller matematiska problem och att orientera sig. Kvinnor har bättre förmåga i språkliga sammanhang och vad gäller hastigheten vid bearbetning av information. I allmänna intelligenstest får män och kvinnor ungefär samma poäng - men det gäller bara genomsnittet. Det finns betydligt fler män än kvinnor vars intelligenskvot avviker tydligt från medelvärdet. Eller på ren svenska: Det finns bland män fler dumskallar, men också fler genier. Skillnaden i distributionen av manlig och kvinnlig intelligens beskrevs redan på 1800-talet. Och 2007 undersökte en grupp psykologer vid universitetet i Eninburgh intelligensen hos 1250 syskonpar, varvid brödernas testresultat visade en betydligt större spridning än systrarnas.
Bevis för att det redan bland barn finns fler hög- och lågbegåvade bland pojkar än bland flickor kom 2003, i en brittisk undersökning. En nybearbetning av resultaten från ett stort intelligenstest som genomfördes i Skottland 1932, där 80 000 pojkar och flickor undersökts, visade en obetydlig skillnad i genomsnittlig intelligens. Men pojkarna stod mycket oftare för de övre eller nedre extrema mätresultaten.
I ett brittisk-finskt forskarlags bearbetning av Pisa-studien (skolbegåvningstester från 41 industriländer) visade sig samma sak. Variationen hos pojkar var större än hos flickor. En intressant aspekt av forskargruppens resultat var att spridningen av begåvningen var störst i de länder där de genomsnittliga resultaten var bäst.
Den som vill kan tolka detta som att ett bra utbildningssystem, som lyfter den genomsnittliga prestationen, även lyfter fram extrempresterarna. Och den som vill kan även tolka det som att naturens intelligensspridnings-koncept fungerar - de folk som har en stor begåvningsspridning och därmed fler genier är mer generellt framgångsrika, uppnår högre snittbegåvning och skapar sig bättre skolsystem. För Fria Tiders läsare är båda tankarna tillåtna.
Det finns hur mycket data som helst, som belägger att intelligensen är mer ojämnt fördelad bland män än bland kvinnor, säger Detlef Rost som är psykologiprofessor vid universitetet i Marburg.
Rost leder Marburgs högbegåvningsprojekt, som bland annat har registrerat den intellektuella prestationsförmågan hos 7 000 grundskolebarn. Projektet visade att pojkar var ordentligt överrepresenterade bland dem som hade mer än 130 i IQ. Överrepresentationen blir allt starkare ju högre IQ man sorterar på.
När man kommer upp i 140, 150, 160 ligger förhållandet mellan pojkar och flickor på kanske 8:1.
Samma mönster visar sig i klubbar för högbegåvade - ju högre klubben har satt "ribban" för medlemskaps, desto mindre andel kvinnor och flickor.
Sociala faktorer
Detlev Rost ger trots allt DN-teamet ett par intelligenspoäng att ta med hem:
Överrepresentationen av män bland högbegåvade kan till del ha sociala orsaker. Studier belägger nämligen att denna överrepresentation har gått tillbaka under de senaste årtiondena, särskilt när det gäller matematiska prestationer. Tidigare var männens överrepresentation uppemot 10:1, men nu är den inte mer än 3:1 (200%).
Återgången kan enligt Rost bara förklaras av att kvinnor nuförtiden blir mer uppmuntrade och framhjälpta än förr. Men Rost poängterar att återgången i denna del har stannat. Man måste därför konstatera att den överrepresentation som är kvar har genetiska orsaker.
Naturens framgångsvilja
Intelligensen är till övervägande delen ärftlig och påverkas i mindre grad av kulturella orsaker, hjälp och uppmuntran. Vad är då skälet till att naturen tillåter ett bredare spektrum av intelligens bland män än bland kvinnor? Detlef Rost har en hypotes Naturen kan kosta på sig att experimentera med män. När det gäller fortplantning kan nämligen en man befrukta många kvinnor och ge upphov till många barn. De överbegåvade täcker lätt upp för de underbegåvade, de som hamnade på medaljens baksida med sämre förutsättningar för framgång i fortplantningen. (Mannens undgänglighet torde även vara skälet till andra variationer, som diskuteras här). Varje kvinna, däremot, får under sin livstid ett begränsat antal barn. Varje kvinna är därför mer värdefull och i det fallet vill naturen inte begå några misstag.
Det torde också vara uppenbart att varje folk och varje samhälle, (helt bortsett från den intelligenshöjande effekt som en stor intelligensspridning ger), har en oerhörd nytta av sina mest begåvade medborgare - och att finna en plats i samhället för deras spegelbild, de underbegåvade, har åtminstone intill relativt nyligen inte varit något problem.
Schweiziska Weltwoche som recenserat Detleff Rosts bok ger sina läsare en varning med på vägen. Den som talar om den bredare intelligens-spridningen bland män riskerar att få problem. Detta fick den amerikanske ekonomen Lawrence Summers lära sig, då han var rektor för Harvard-universitetet. År 2005 prisade han i ett högtidstal den större intelligensspridningen bland män men beklagade att den leder till att färre kvinnor kan påträffas i naturvetenskapliga toppositioner. Protesterna haglade och trots multipla ursäkter fick Summers ett år senare lämna sin post. "Verkligheten kan göra ont", avslutar artikelförattaren.
Rätt kön för att dela ut pris
Svenska DN:s 40 debattörer noterar i sin artikel harmset att diskrimineringen av kvinnor börjar redan i de råd och styrelser som utser nobelpristagare. För att komma med i de olika styrelserna måste man ha "rätt kontakter och rätt kön", får vi läsa.
Samtliga kommittéer har manlig övervikt, utan en. Den femhövdade jury som utser mottagarna av ett visst nobelpris domineras av kvinnor och får betecknas som en föregångare inför en mer jämställd framtid. Vilket pris handlar det om? Gissa.
