Gilla artikeln på Facebook
Det är när bloggläsaren Leif, som bor i ett invandrartätt område, erbjuder Jan Helin att byta bostad med honom som den 43-årige chefredaktören förklarar varför han själv föredrar att inte bo bland invandrare:
Hej Leif. Jag bor i ett villaområde [Äppelviken i Bromma, Fria Tiders anmärkning] som är lika homogent som de enklaver du beskriver. Vi hålls ihop av att vi jobbar mycket, lägger sjuka pengar på bilar och resor, har fina trädgårdar som vi inte hinner sköta och kan varenda avsnitt av Solsidan. Det är vanligt i hela världen att människor som är lika vill bo nära varandra. Och ofta är det saker som jobb och intressen som gör att man gillar varandra. En del gillar bara de som är av samma etnicitet som en själv. Jag är inte så upprörd över det. Jag är upprörd över de som menar att just deras svenskhet måste gälla för alla. Så menar till exempel Sverigedemokraterna. Därför gillar jag olika.
Frågan är bara hur fler ska få råd att utöva herr Helins vita separatism. Att bo, ursäkta uttrycket, blattefritt idag har ju blivit något av en klassfråga. Inte ens den som köper en bostadsrätt i Södertälje kan känna sig säker. Rätt vad det är shoppar socialkontoret grannens sexrummare och inhyser en somalisk jättefamilj. Det enda säkra kortet är att göra som Jan, och bo i Äppelviken, där inte ens socialkontoren har råd att förstöra de boende svenskarnas vardag.
