Kontrajihadreklam i New Yorks tunnelbana

Man ska komma ihåg att det har kommit fler muslimer till USA efter den 11 september 2001 än vad det kommit tidigare under hela USA:s historia. Så att USA bedriver ett krig mot muslimer stämmer inte. De bedriver i själva verket bara krig för Israel, inget annat. Landets politiska elit kan offra livet på hur många amerikanska soldater som helst och sänka den amerikanska ekonomin för folket (själva drabbas de ju inte) hur mycket som helst så snart hökarna i Israel viftar med krigsflaggan.

Amerikansk utrikespolitik har ett antal prioriteringar. Det är att eliminera eller försvaga Israels fiender oavsett vad det kostar i människoliv. Det är också att lägga beslag på andra länders nationaltillgångar genom att få dessa länder att öppna sig för internationella uppköp av det egna näringslivet (vilket har skett i Sverige som snart är helt uppköpt av främmande kapital). Först lobbar amerikanska tankesmedjor (typ George Soros) för ”privatiseringar” i främmande länder och får stöd av liberala politiker som ser till att göra det möjligt (precis som Alliansen gjorde i Sverige). Då köps exempelvis svenska nationaltillgångar snabbt upp av utländska (oftast ”amerikanska”) investmentbolag. Många av dessa utländskt ägda företag anställer i högre grad utländskt personal och invandrare (det är billigare) och gör sitt för att skynda på den mångkulturella utvecklingen. Apotekskedjan Doc Morris är ett sådant exempel och The Carlyle Group som äger fastigheter och köpcentrum i Sverige är ett annat exempel. Men ingen tycks reagera på de främmande uppköpen av Sverige. Media stöder dem indirekt och var SD står är oklart om de ens bryr sig. 

När det gäller kontrajihadisternas annonsering i tunnelbanan så är det intressant att notera hur myndigheter och politiker går islams ärenden, inte bara genom att acceptera stor invandring av muslimer. En kontroversiell fråga i New York har varit frågan om byggande av en moské nära platsen för attentatet. Den judiske borgmästaren Michael Bloomberg har givit stöd för att mosken ska byggas. Han är inte den enda juden som har gjort det. Däremot har andra judar som känner sig utsatta för muslimerna generella judehat reagerat och det är inte så konstigt att några av dem har bildat försvarsrörelser och anslutit sig till Pamela Gellers försvarskrig mot islamiseringen. 

De traditionellt liberala och vänsterorienterade judarna är ganska splittrade när det gäller kontrajihadisterna. Många fördömer dem medan andra försvarar dem, men det verkar inte vara någon större majoritet av judar som står på kontrajihadisternas sida utan snarare på den traditionellt mångkulturella där även muslimer ska få tillträde till väst genom generösa invandringsregler. Kontrajihadisternas kamp är en kamp för att rädda väst och Israel från att islamiseras. Men de bryr sig sällan om att etniska främlingar väller in i väst och att den demografiska obalansen ökar så snabbt att vita länder nu är på väg att bli icke-vita. De finns dock ett antal intellektuella judar som gör det och är som är lika oroade som vi över att det sker och därför är del fel att generalisera om ”juden” som en fiende även om de ofta står på fel sida i kampen för att rädda väst. Om man inte klargör skillnaderna när man agerar i viktiga eller offentliga politiska debatter så blir man inte trovärdig.

Jag anser att det är fel att fördöma kontrajihadisterna (dvs fotfolket) som fenomen eftersom det bland dem finns personer som är vettiga och som man faktiskt kan lyssna på. Det man främst ska vara kritisk till är vilka krafter och vilka syften som kan finnas dolda bakom vissa av dem. I en bra analys redogjorde Nick Griffin från engelska British National Party spelet bakom English Defence League och vilka dolda nätverk som tycks ha finansierat rörelsen. Hans kritik mot Paul Weston som sög upp hela EDL-ledningen i sitt ”invandringskritiska” men mångetniska British Freedom Party och i ett slag tog död på gatutaktiviteterna (som varit enormt framgångsrika och skrämt upp makthavarna, samt satt fokus på massinvandringen av muslimer) har varit klargörande. Nick Griffin har rätt i sin kritik som framfördes efter att EDL-ledaren felaktig och korkat kallat Nick Griffin för ”nazist”, en påhopp som gjordes av ren okunskap, brist på hyfs och för att ställa in sig hos sina nya politiska vänner. 

Många vill att kontrajihadismen ska bli ett globalt ställningstagande för den judiska staten Israel vad den än tar för sig. Men samma kontrajihadister (utom vissa enstaka individer i rörelsen) vill sällan eller aldrig att de länder de själva verkar i ska behålla sitt etniska ursprung. EDL-ledaren Tommy Robinson har flera gånger sagt att EDL utgörs av folk från alla etniciteter och att alla kan vara britter oavsett etnisk bakgrund och att etnicitet inte har någon betydelse. Robinson är en lite småkorkad f.d. fotbollshuligan som saknar intellektuell förmåga att försvara sitt land, medan BNP-ledaren skickligt kan göra det, och därför tar Robinson ibland till de lättaste utvägarna. När det sätts press på honom så har han inte ens något emot muslimer, de ska också få bo kvar i evig tid i Storbritannien, det är bara ”islamisterna” han inte gillar. Ju mer han utsätts för politisk press ju mindre bra blir svaren. 

Bortsett från allt det så är yttrandefriheten satt under hård press. Att det krävs domstolsbeslut på att få annonsera i New Yorks tunnelbana är inte så konstigt eftersom yttrandefriheten i USA är bortblåst. Det är bara genom att driva processer i domstol den kan försvaras och då har det gått långt. i Sverige skulle det inte vara möjligt att annonsera i tunnelbanan, kanske inte ens för SD.