Gilla artikeln på Facebook
Christina Oltander (M)
Ellen Mittika (S)
Ur Migrationsverkets yrkande: ”Av Nikel Ramajs muntliga utsaga framgår att blodshämnden fick honom att lämna hemorten med sin familj och bli polis i Tirana. Mot denna bakgrund är det obegripligt att familjen Ramaj inte har kontaktat något medlingsinstitut förrän år 2010. Dessutom har det inte hänt familjen något, åtminstone inte sedan år 1991 då de flyttade till Tirana. Nikel Ramajs far har levt kvar i Tropoja utan att något har hänt. Inget exempel har framförts som visar att de utsatts för något när de levt i Tirana.—– Fejden har heller inte anmälts till polisen vilket den borde ha gjorts då Nikel Ramaj är polisman. Migrationsverket ifrågasätter inte att det funnits en blodsfejd men konstaterar att den ligger långt tillbaka i tiden.”
Ja, det kan man säga. Det sista som faktiskt har hänt var 1958, när den aktuelle polismannes far ströp en herre i den andra familjen Ramaj. För att börja från början hade polisfadern redan 1945 skadskjutit den person som han 13 år senare beslöt sig för att strypa. I rättvisans namn måste påpekas att två av den skjutne och sedemera strypte herr Ramajs barn däremellan gemensamt slagit ihjäl den nu aktuelle polisens farfar. Sedan 1958 har emellertid vapenvila mellan de båda familjerna varit rådande.
Incidenten 1991 var inte riktigt i klass med händelserna under 50-talet. Den bestod av att polismannens son hörde en knall. Därav drog han den självklara slutsatsen att ett skott hade avfyrats mot honom – samt att denna beskjutning iscensatts av en rasande släkting till den Ramaj som hans farfar hade strypt i en annan del av Albanien 1958. Ej heller migrationsdomstolens nämndemän (en moderat, en socialdemokrat och en okänt) såg någon annan förklaring till unge herr Ramajs ljudupplevelse. Och beviljade därför honom och hans far permanent uppehållstillstånd.
Den tidigare diktatorn Enver Hoxha (V) var en fridens man som på flera sätt försökte få slut på ofoget med blodsfejder. Det fiffigaste sättet var nog lagen om att den som döms för mord i samband med blodsfejd skall straffas genom att begravas i kista – levande. Men inte ens detta hjälpte. På senare år har man börjat gå okonventionella vägar, som lyckats bättre. Man har inrättat ett medlingsinstitut.
Beslutet drevs igenom mot rådmannens reservation av nämndemännen
- Bo Karlsson
- Christina Oltander, M, 0708-53 63 93, christina.oltander@centrum.goteborg.se
- Ellen Mitikka, S, 031-3321134, ellen.mitikka@angered.goteborg.se
