Gilla artikeln på Facebook
Bilder av svältande barn och allmänt elände i Östafrika. Uteblivna regn i Somalia, Kenya och Etiopien har lett till hunger och massdöd. TV-rutans experter berättar att klimatförändringen och därmed delvis vi själva bär skulden.
Men för några årtionden sedan var det Sahelzonen (bältet söder om Sahara) som led av liknande problem med uteblivet regn och svältkatastrofer. ”Dålig beredskap för otur med vädret” vore ju en slutsats, men inte om man ville bli utvald som expert i massmedia. Någon eller någonting utanför Afrika måste få skulden – varför inte den globala uppvärmningen? Och sedan Al Gore dök upp har denna skuld ”förbättrats” – skulden vilar nu på den globala uppvärmningen p.g.a. växthuseffekten p.g.a. koldioxidutsläppen p.g.a. dig och din oljepanna. Men det har dykt upp ett litet problem: Tvärs över Sahel-bältet har det börjat regna igen. Men ännu sprids oron i nyhetsrapporter och skolsalar – oron för spridning av en öken som inte sprids.
Grönskan tar över
Vad massmedia talar tyst om är att den globala temperaturhöjningen har fått den motsatta effekten mot vad man tidigare befarat – Sahara krymper. Jätteöknens sydgräns drar sig sedan 1980-talet norröver när gräs, buskar och träd tar över. I norra Burkina Faso, södra Mauretanien, Niger och Tschad samt stora delar av Sudan och Eritrea finns nuförtiden betydligt mer vegetation. 
Redan FN:s Afrikarapport 2008 bekräftade att stora delar av Mali, Mauritanien och Tschad blivit mer än dubbelt så gröna mellan 1982 och 2003. Sattellitfoton tagna mellan 1982 och 2002 visar samma sak. Flygfotografier och intervjuer med bofasta bekräftar uppgifterna. De flesta av 40 väderstationer i Sahelzonen har registrerat mer regn. Den ökade nederbörden beror förmodligen på de högre temperaturerna dels i och över havet, dels de högre temperaturerna över Sahara. Klimatforskaren Reindert Haarsma och hans kolleger från Nederländernas kungliga meteorologiska institut anser t.o.m. att ökad hetta i själva Saharaöknen är främsta orsak till det ökade regnet i Sahel. Ju varmare Sahara är, ju mer stiger luften ovanför och lämnar ständiga lågtryck efter sig. Dessa drar in moln med vatten från Atlanten och från sjöar i den gröna delen av Afrika.
Gynnsamma omständigheter
Spirande växtlighet ger dessutom upphov till en gynnsam kedjereaktion. Regn som fallit på död mark sipprar snabbt ner till grundvattnet varvid markytan inom kort lämnas torr. Vegetationsrötter däremot binder och lyfter den fukt som finns. Fukten avsöndras sedan från bladen, med ett bättre klimat som följd.
Men ökat regn är inte den enda förklaringen. Växtligheten har nämligen tilltagit även i de få områden där regnet inte har ökat, vilket måste ha andra förklaringar. Värme i sig hjälper ju inte. Förmodligen kan vi tacka atmosfärens stigande andel koldioxid – som i sin tur, åtminstone till någon del beror på de uppstigande industristaternas ökade förbränning av bensin, olja, kol och gas, utvecklingsländernas svedjebruk, bakluft från kor med mera.
För att göra det väldigt enkelt: Vad de jättelika, förtorkade delarna av Afrika behöver är växtlighet. Växtlighet gynnas både av temperaturhöjning och av ökad koldioxidhalt. Om vi alltså tror det som vi fått höra, att människan är mannen bakom klimatets svängningar, får vi alltså konstatera att våra slughuvuden till politiker kastar miljard efter miljard av våra skattepengar på åtgärder som förvärrar, istället för förbättrar levnadsutsikterna för Afrikas invånare. Lyckligtvis har politikerna fel i sitt storhetsvansinne. Som hundratals forskare har försökt förklara för dem är det ingenting av vad de gör, som kommer att påverka klimatet överhuvud taget.
Politik för skuldkänslor
Den svenska 7-klöverns hysteriska entusiasm för den stora klimatsvindeln har inrikespolitiska förklaringar. Al Gores oroande rop passade perfekt in i den svenska u-landsromantiken, ett politiskt solsystem där även migrationspolitiken ingår. Hela detta politiska paket är beroende av diffusa skuldkänslor för utlänningars misslyckanden.
Våra egna ungdomars lycka och välbefinnande handlar det definitivt inte om. Redan på daghemsnivån får barnen lära sig att de själva utgör en skadlig, tärande och förstörande faktor på ett i övrigt jungfruligt och oskyldigt jordklot. De barn som i tonåren blir mest självdestruktiva med armskärning och narkotika är väl de som dragit den mest logiska slutsatsen av de undergångssagor som de är uppfödda med. Syftet, eller åtminstone effekten av denna elaka politiska smörja är manipulation. Den väljare som från unga år inympas med självförakt, nästaförakt, existenstvivel, defateism och likgiltighet är mer mottaglig för politikens budskap om självförintelse.
Mystiska krokodiler
Klimatalarmisterna skyller på svenska hushåll för ökenutbredning i Afrika. Detta må vara nytt och modernt men grönskan i Sahel-zonen är inte något nytt fenomen. Mellan 9000 och 4000 år före Kristus var Afrika två-fem grader varmare än nu. Då fick norra Afrika mängder av regn och Sahara var grönt. Grottmålningar från den tiden visar både nötkreatur och elefanter. Klimatrekonstruktioner har visat att Sahara även under tre ännu tidigare förhistoriska perioder varit nästan helt täckt av gräs, sjöar och floder. Skelett av krokodil och flodhäst har hittats där. Om skeletten inte härhör från något nedlagt öken-zoo visar fynden återigen att någon MD-80 mellan Stockholm och Göteborg inte behövs för att värma upp varken Afrika eller andra platser.
Ljusa perspektiv
FN:s rapport behandlar alltså norra Afrika. Men även väldiga områden i södra Afrika är medelsvårt förtorkade. Det går nästan att odla där. Om den globala uppvärmningen och höjningen av luftens koldioxidhalt fortsätter kan detta på lång sikt öppna upp mycket stora odlings- och betesmarker även på Afrikas södra halva.
Eftersom afrikanska problem har en förmåga att sprida sig till andra kontinenter i form av migranter måste man betrakta det som en stor välsignelse för alla världsdelar om ingenting av det som klimatalarmisterna ställer till med ger något resultat.
Källa: Weltwoche, Schweiz
