Rappare twittrade om sin fyllekörning: ”Man lever bara en gång” – körde ihjäl sig

Jag vet väldigrt mycket om många saker. En gång i tiden lyssnade jag t.o.m på hiphop. Jag vet också att det är skillnad på vad som påstås om saker och vad som verkligen är sant. Det påstås att hiphop uppstod som en del av ”medborgarrättsrörelsen” och som ”protest mot samhället och orättvisor” och att man ville lyfta fram och kritisera samhällsproblemen med droger, våld, fattigdom osv. osv. Det är den officiella bilden. 

Fast egentligen har det ju aldrig existerat några orättvisor och kampen mot samhället är inte rättfärdig, man protesterar inte mot samhället för att samhället har gjort fel och förtjänar protesterna, utan snarare för att förstöra samhället. Dessutom blir alltid ett framhävande av droger och våld ett glorifierande snarare än kritik, även om man faktiskt menade att vara kritisk (vilket jag oftast inte tror). När vi var tonåringar och gick och tittade på ”Boyz in the Hood” så gick inte ut från biografen sedan och tänkte ”oj vilka sociala problem de har i USA” utan snarare ”oj fan vad häftigt att vara gangster.” Det får motsatt effekt när det presenteras i den formen.

Att det aldrig existerat några orättvisor och att allting bara är lögn blir tydligare när hiphopen nu finns i Sverige också. USA är ju lite avlägset för oss så där har de kunnat odla myterna och lögnerna om rasismen och orättvisorna, USA är dessutom också ett socialt sett hårdare samhälle t.ex med hårdare straff-skalor, lägre löner, lägre social standard osv. så det har man också varit hjälpt av. Att det gäller likadant både för svarta och vita brukar man däremot inte tala om.

I Sverige däremot blir det nästan lyteskomik när priviligerade minoriteter i våra förorter som badar i lyx och bidrag gnäller om hur ”orättvist” allting är och hur ”elak” vår dialogpolis är. Där dras byxorna ner på hiphop-kulturen ganska snabbt. Vad det handlar om är ju att skada samhället, inget annat. Fostra generationer med unga människor i samma ruttna mentalitet. Gnäll, våld, sexism, droger osv. Att vara en hjälplös idiot med fientlig och gnällig offermentalitet. I Sverige vet vi att samhället aldrig varit ”orättvist och rasistiskt” och kan snabbt se vilket trams det är. Det har det aldrig varit i USA heller, men det vet vi tyvärr inte. (jag vet, men alla vet inte)

Det är inte en enorm skillnad mellan olika hiphopare i praktiken, de flesta förespråkar t.ex droger. Politiskt sett så går de mellan aggressiv svart rasism/marxism som kanske Public Enemy till någon sorts aggressiv anarki/hedonism som de moderna rapparna typ Lil Wayne. Ingen av dessa politiska positioner är bra för samhället eller för vita människor, även om det är skillnad mellan dem. Den svenska motsvarigheten skulle väl vara typ att jämföra Promoe/Looptroop med Kartellen. De förstnämnda kanske ger ett mer ”intellektuellt” intryck till en början, men egentligen är det ju samma skit, samma budskap.

Dessutom bör det tilläggas att det gäller inte bara hip-hop. Väldigt mycket musik har en samhällsförstörande agenda, inom olika stilar men främst de moderna stilarna som skapats i modern tid. De har många gemensamma kännetecken. Hårdrock t.ex är inte bättre än hiphop på det viset. Samma dekadenta budskap, samma högst lönsamma ”subkultur” runt om. Konsumtionspaket skulle jag vilja säga.