William Hahne har tidigare varit ordförande i Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) i Stockholm. Han är när detta skrivs vice förbundsordförande i SDU:s riksorganisation, samt en av Sverigedemokraternas representanter i Stockholms kommunfullmäktige.
Genom olika kanaler på internet har det framkommit uppgifter om att Sverigedemokraterna från centralt håll motsätter sig att William Hahne får en framträdande post i partiet. Partiledningen – eller dess handgångna män – har inledningsvis krävt att Hahne avstår från att ställa upp som kandidat till ordförandeposten i partiets Stockholmsavdelning vid det stundande årsmötet.
William Hahne beskriver på Facebook sin version av det inträffade. Han vägrade att dra tillbaka sin kandidatur. Partiledningens svarade då med att inleda en uteslutningsprocess mot honom. Som motivering för en uteslutning ska partiets företrädare till Hahne ha sagt att han skulle ha fått tillgång till ett hemligt medlemsregister, samt att använt detta register för att kalla medlemmar till ett möte. William Hahne nekar till att han använt medlemsregistret för att kalla till möte, samtidigt som han hävdar att endast personer som han antingen själv föreslagit till styrelsen eller som han vet stödjer hans kandidatur bjudits in till mötet.
Låt oss konstatera att vad som är sant, och vem som har rätt i sin beskrivning, har liten betydelse för hur frågan om William Hahnes vara eller inte vara kan komma att påverka Sverigedemokraternas framtid. Det beror på att han är en av dem som partiet kan tacka för att SDU lyckats rekrytera många nya medlemmar under ett antal år. SDU:s medlemmar utgör numera en betydelsefull andel av partiets medlemskader, och hos många SDU-are åtnjuter William Hahne ett stort förtroende. Det är därför sannolikt att en uteslutning av honom kommer att skapa större motsättningar bland medlemmarna än tidigare uteslutningar, då risken är stor att många dugliga Sverigedemokrater som sympatiserar med Hahne kommer att lämna partiet.
Till detta måste sedan läggas en uppenbar risk att missnöjda före detta medlemmar kommer att läcka känslig information till media. Journalistkåren står alltid och väntar på att just detta ska ske, så att de sedan kan regissera ett krig inför öppen ridå mellan partiledningen och Hahnes sympatisörer. Ett sådant krig utkämpat genom ömsesidiga avslöjanden och beskyllningar, kommer att för lång tid framöver skada Sverigedemokraternas trovärdighet.
Vilka alternativ till en uteslutning har då partiledningen? Det tydligaste huvudalternativet, som har fördelen att partiets (och därmed det svenska folkets) framtid inte sätts på spel, skulle vara att låta den interna partidemokratin ha sin gång. För att kunna kalla sig demokratiskt måste ett politiskt parti kunna hysa medlemmar med olika åsikter, åsikter som måste kunna luftas offentligt. Om William Hahne väljs till ordförande för Sverigedemokraterna i Stockholm, och om ytterligare några år får medlemmarnas förtroende att inneha ännu högre poster i partiet, kan det vara lämpligt att partiledningen aktivt verkar för hans mognad. Bästa sättet är att låta honom få tillträda de poster som medlemmarna väljer honom till.
Bekymrad svensk
