Vad har dessa uttryck gemensamt: Barn med särskilda behov, Stöd åt svaga elever, Mer resurser åt utsatta områdens skolor, Skola för alla, Ojämlik skola?
Jo, de ger en indikation på att skolan bara kan påverkas utifrån. Rättare sagt uppifrån. Resultaten ifrån PISA:s undersökning (där svenska skolan störtdyker) mottogs med åsikter om vad vi kan göra och att lärarna ska få högre löner, kurser och täta konferenser. Samt naturligtvis fler skattekronor till skolornas omkringverksamhet. Allt för de ökande behoven i en skola för alla.
Ingenting av detta kommer att göra skolan en fjäder bättre. Skulle det handla om pengar och lärartäthet så skulle Sverige ha en av de bästa skolorna i världen. Den svenska skolan är dyr dyrare än de flesta. Allt tjat om för stora klasser och för få lärare stämmer inte heller. Lärartätheten är hög i Sverige. Så hög att det borde påverka skolan positivt. Men problemen handlar inte om något av detta.
Elevernas egna insatser är den springande punkten. I en artikel i SvD beskriver Elisabeth Svantesson, själv lärare, det uppenbara: Att de svenska skoleleverna inte tror att det ska fordras någon ansträngning att förvärva kunskap. Enligt OECD är de svenska elevernas inställning helt solitär. I andra medlemsländer finns framåtanda och en positiv inställning till lärande där det är jag som avgör resultatet. Inte att det beror på annat och andra.
Kanske är det enklare att skjuta på skolan och lärarna än att diskutera ett samhällsklimat där det egna ansvaret ofta glöms bort, ett samhällsklimat som vi alla är del av. Riktas strålkastaren mot barnens inställning till det egna ansvaret så faller ljuset ofrånkomligt även på föräldrarna och deras ansvar. Då måste helt plötsligt alla ta ett ansvar för den svenska skolan.
Ansvar, responsibility, är ett av de allra mest förekommande orden i USA. Eftersom allt är möjligt kan ingenting vara omöjligt är budskapet. Men det beror på mig och ingen annan.
Den svenska modellen har befriat medborgarna från ansvar och samtidigt kringskurit vår frihet. Det är friheten att utveckla vår särart och våra drömmar utan att klubbas ner i skoskaften. Den negativa attityd som ofta möter innovativitet och kreativitet är en direkt följd av ett ofritt och begränsande samhälle. Och skolan är inget undantag. En skola för alla är bara en omskrivning för en skola för ingen.
Det fina och unika i den svenska skolan är enligt Svantesson och alla andra progressiva krafter:
att träna elever i kritiskt tänkande, är något som inte mäts. Om vi ensidigt fokuserar på den mätbara kunskapen, som vi halkat efter i, utan att samtidigt bekräfta och lyfta fram det vi i svensk skola är bra på, är risken stor att vi hamnar fel.
Det är alltså positivt att inte lära ut mätbar kunskap. Istället ska man vara kritisk. Ur vilket perspektiv är man då kritisk? Kanske är det så här man lär sig att det inte är man själv som ska införskaffa kunskap, utan att lärarna på något sätt ska inympa den.
Det är bittert för den som har satt upp ramarna för den kritiskt tänkande att inse att man först måste ha kunskap för att kunna förhålla sig kritisk.
I och med skolans förfall har också ett förakt för kunskap och akademiska studier växt fram. Man ska inte tro att man är finare än andra. Allas lika värde.
I takt med den explosiva ökningen av utomeuropeiska invandrare har skolan tvingats lägga ribban allt lägre. Här finns förmodligen den huvudsakliga orsaken till de senaste årens ras internationellt. Det är inte segregering som är det verkliga problemet. Inte heller resurser. Skolor i de invandrartäta utanförskapsområdena får mångdubbelt mer i bidrag än liknande svenska skolor.
Svaret är bomull. Det vi kallar ett humantärt samhälle är ett kravlöst samhälle som från början hänger en skylt runt den nyanlände som skriker ut: "Hjäp!"
En tyck-synd-om-mentalitet plus låga förväntningar dominerar samhällets inställning till invandraren, där denne förklaras inkapabel till egna initiativ, ansvar och prestation. En sann bild av en påtaglig och verklig rasism.
Så länge man inte inser att det är det svenska samhällets uppbyggnad och struktur som avgör hur väl det kan förmedla ren och skär kunskap, kommer vi att åka rutschkana även framöver i den internationella statistiken.
Tisdag 23 april 2024
