Skulle sälja villan – falskanmäldes för våldtäkt

När en 39-årig man från Vallentuna misslyckades med att sälja villan tillräckligt dyrt för att frun skulle bli nöjd, så ringde hon polisen och anmälde honom för våldtäkt. Tingsrätten tyckte att kvinnan verkade ”trovärdig” och ”tillförlitlig” och dömde mannen till 3 års fängelse för våldtäkt och ofredande, utan några bevis. Men kvinnan erkände till sist att hon ljugit och nu riskerar hon att själv dömas — till böter.

Kvinnan var upprörd efter ett stort bråk med maken, sedan hon förstått att han inte kunde sälja parets gemensamma bostad tillräckligt dyrt, och hämnades genom att anmäla honom för våldtäkt och ofredande. Tingsrätten dömde mannen till tre års fängelse för båda brotten. I hovrätten fick kvinnan samvetskval och bestämde sig för att berätta sanningen.

Tingsrätten förklarade att kvinnan har berättat om händelserna på ett ”sammanhängande” och ”detaljerat sätt”. Kvinnans redogörelse ”var lugn och samlad” och tingsrätten bedömde hennes uppgifter såsom ”mycket trovärdiga”.

I den friande domen skriver Hovrätten:

När poliserna kom hem till dem hade hon och [maken] haft ett stort bråk om försäljningen av huset som visat sig vara mindre värt än beräknat. Hon var mycket arg och upprörd på [maken] och uppgav därför för poliserna att hon haft ofrivilligt sexuellt umgänge med [honom]. Hon ångrade sig ganska snart men eftersom allt blev större och större och hon fick så mycket hjälp och stöd vågade hon inte berätta att hon hade ljugit. [..]

Hon ljög vid tingsrätten och måste nu säga som det är. Vid de aktuella tillfällena var det sexuella umgänget i sin helhet frivilligt. [Han] har aldrig varit våldsam mot henne eller tvingat henne till vare sig samlag eller andra sexuella handlingar.

Trots att kvinnan erkänt att allt varit påhittat kvarstår dock domen mot mannen i den del som rör ofredande, för vilket han döms till böter. Anledningen till detta var att maken, som såg sitt fall som utsiktslöst, bara valde att lägga ned energi på att överklaga domen i den del som rörde våldtäkt, trots att han var oskyldig till båda brotten.

Många menar att det är en otillfredsställande rättsordning när det räcker med en historia för att bli dömd för våldtäkt. Man pekar bland annat på att det krävs en del tur för att man ska få en falskanmälare som plötsligt ångrar sig och erkänner. Ändå är det i praktiken bara i dessa fall som en dömd man senare kunnat frias — De som inte har denna tur sitter ju bevisligen fortfarande i fängelse, menar man.

Många menar också att det är ett strukturellt problem i det svenska rättssystemet när man, som mannen ovan, kan bli dömd för ett brott som domstolen vet att man inte begått över huvud taget.

Andra menar att rättssystemet fungerar som det ska. En av dem är Anna Skarhed, nybliven justitiekansler, som på DN debatt år 2006 förnekade att det fanns några oskyldigt dömda i svenska fängelser över huvud taget.

Hovrättslagmannen Magnus Ulriksson var skiljaktig och ville trots kvinnans erkännande fastställa tingsrättens dom. Varför ansåg han sig dock inte behöva utveckla, utan konstaterade kort att han ville fastställa tingsrättens fällande dom.

Svea hovrätt B 9540-09 – Våldtäkt m.m.

Widar Nord