Sydsudan. Den nya, kristna och oljerika nationen Sydsudans befrielse från muslimska Sudan har givit (nord-) Sudans president Omar al-Bashir Alfashir ekonomisk huvudvärk. Och åtstramningar leder till politiska svårigheter. Ett okänt antal studenter har de senaste veckorna fängslats och idag sattes tårgas in mot hundratals missnöjda i landets två största städer.
Gilla artikeln på Facebook
Tårgaspresident med bekymmer: Omar-al-Bashir Alfashir
2011 lyckades det kristna och naturrelligiösa Sydsudan slutligen bli fritt från det muslimska Sudan. Efter en flera årtionden lång frihetskamp firade soldater i stad efter stad genom att skåla i öl – en dryck som de tidigare härskarna förbjudit. Och nu kämpar folkgrupper i provinserna Darfur, Syd-Kordofan och Blue Nile, som hamnade på den norra sidan om den nya gränsen, för att få slippa det sudanesiska styret och ansluta sig till Sydsudan.
Oljan hamnade rätt
Oturligt nog för (nord-)Sudan befinner sig större delen av landets oljekällor på södra sidan av den nya gränsen. Oljan från Syd fortsatte under en tid att pumpas genom befintliga pipelines via Nord för export via Port Sudan, varvid Nord och Syd delade på inkomsterna. Men efter att Nord länge krånglat om betalningen stängde Syd av pumparna för att stimulera förhandlingen, trots att båda länderna då förlorade sina oljeinkomster. Nord svarade med att utan ersättning tillägna sig oljan som blivit kvar i själva rörledningen och då avtog även förhandlingsviljan från Syd. President Salva Kiir Mayardit sammanfattade sin ståndpunkt som följer: ”Vi talar inte med tjuvar”.
Långa avstånd
Sedemera har en del mindre strider hållits mellan länderna, mest initierade av rebeller i gränstrakterna som velat ansluta sig till Syd. Så sent som den 23/4 förklarade (nord-)Sudans president Omar al-Bashir inför sina trupper att han skulle ”krossa” de syd-sudanesiska ”insekterna”. Men trots att stridsmoralen (enligt Napoleon Bonaparte) förhåller sig till den fysiska styrkan som tre till ett har den nya nationen föga att oroa sig för – de långa försörjningslinjerna mellan Sudans och Sydsudans befolkningscentra gör att Nord i praktiken bara kan besvära den sydsudanesiska huvudstaden Juba med attackplan.
Häpnadsväckande CNN-rapporter
Som saken utvecklar sig verkar president Omar al-Bashir f.n. ha tillräckliga bekymmer hemma i norr. Enligt vanligtvis opålitliga CNN avslutades dagens fredagsbön med tårgas. Kravallpolisen gjorde under fredagsbönens gång bedömningen de församlade muslimerna i några större moskéer avsåg att börja bråka efter avslutad bönestund. Följaktligen beslutade man att ”mota Olle i grind” genom att låta 500 poliser tårgasa och misshandla dem som kom ut ur moskén när bönen var färdig. I en annan moské skall man, enligt CNN:s källor, till och med ha gått in i moskén för att börja misshandeln, som om poliserna tröttnat på att vänta på att folk skulle komma ut.
Enligt alla källor ligger ekonomiska orsaker bakom de inrikespolitiska svårigheterna. Genom att staten tappat oljeinkomsterna från södra Sudan har den ekonomiska verkligheten börjat göra sig påmind. CNN:s kvinnliga expert-team framhåller det faktum att presidenten håller sig med två fruar som en utlösande faktor bakom kravallerna.
Måttet är rågat
Enligt Globalpost är det regeringens ekonomiska åtstramningar, i kombination med presidentens krigiskhet och inkompetens som utlöst missnöjet. Priserna på offentliga nyttigheter har höjts drastiskt. Bilbränsle, som tidigare var subventionerat istället för, som vi är vana vid, beskattat, blev mycket dyrare. Därpå sköt matpriserna i höjden. Inflationen ligger på 30%.
Protestgruppen Sudan Change har på sin Twitterkanal #SudanRevolts kungjort: ”Efter 23 år har folket beslutat att säga att måttet är rågat”. Även om ekonomin har utlöst revolten säger man att man också protesterar mot ”en förtryckande, korrupt och inkompetent diktatur som har ljugit under två årtionden”.
Protestgruppen Girifna kräver att en vissa ordningslagar avskaffas, att politiska fångar friges samt att krigen i Darfur, Syd-Kordofan och Blue Nile avslutas.
En lättnad för ”otrogna”
Om president Omar al-Baschir faktiskt blir avsatt skulle detta förmodligen innebära en lättnad för de kristna, sekulära och naturreligiösa delarna av befolkningen. Presidenten, som kom till makten genom militärkupp, har varit en ivrig och våldsam förespråkare för Sharialagar och islamiskt levnadssätt.
