Tung internationell kritik: Svenska val inte rättvisa

Att ägarkoncentrationen i svensk press gör det svårt för småpartier att påverka debatten visste vi redan. Likaså visste vi att Piratpartiet fick valsedlar kastade i soptunnan av funktionärer inför EU-valet 2009 och att Gundrun Schyman ville se valobservatörer i Sverige. Men nu visar en ny internationell jämförelse att det svenska problemet är allvarligare än så.

Valsystemet i Sverige är så bristfälligt att landet inte kan anses uppfylla kraven på att val ska hållas ”free and fair” – en grundförutsättning för en demokrati.

Det är den danske statsvetarprofessorn Jørgen Elklit som tillsammans med internationella valobservatörer och rådgivare granskat de svenska valen och gjort en internationell jämförelse. Han finner flera brister i det svenska valsystemet.

För det första är det dyrt och svårt för nya partier att få sina valsedlar tryckta och distribuerade; det förekommer att väljare inte hittar valsedlar för det parti man skulle vilja rösta på.

För det andra utgör valsedelsutdelningen utanför vallokalerna en subtil påtryckning på väljarna, eftersom det är tydligt vem som tar vilken valsedel. Valhemligheten är således hotad, och på grund av valkretsarnas ofta blygsamma storlek är det inte sällan personer man känner som får en vink om hur man röstar. För vem väljer egentligen att ta emot en valsedel från t.ex. Nationaldemokraterna, förutom den som också röstar på dem? Antalet väljare som tagit emot ND:s valsedlar för att sedan gå och rösta på Socialdemokraterna torde närma sig noll. Att tala om valhemlighet i Sverige är således ett skämt, menar många, som nu får medhåll från internationellt håll.

I en artikel på webbplatsen Second Opinion skriver forskningsledaren Jørgen Elklit:

”Resultatet av vår genomgång visade, häpnadsväckande nog, att de svenska valen visserligen är fria, men på en rad punkter inte fair, det vill säga, rättvisa, särskilt inte när det gäller små och nya partiers möjligheter att ta sig in i riksdag och andra beslutande församlingar. Det svenska valsystemet borde därför ändras för att fullt ut bli demokratiskt”

Men när Elklit försökte få den internationella studien uppmärksammad i Sverige fick han smaka på ett annat nationellt särdrag i det ur dansk synvinkel allt märkligare grannlandet: Den svenska mediacensuren.

”Vi skrev en debattartikel om det svenska valsystemets brister som dock refuserades i såväl DN, SvD, Aftonbladet som Expressen. Argumenten var oftast platsbrist, men också ämnets karaktär. Däremot var danske Politiken intresserade och publicerade artikeln (23-2-2010). I anslutning till detta behandlade PJ Anders Linder frågan i sin blogg. Det är allt, även om det också skrevs kommentarer från åtskilliga svenskar på Politikens elektroniska debattsida.

Varför anser man i Sverige att problemet inte behöver behandlas – i år är det dessutom valår – här vill vi inte spekulera.”

Förutom Linder har också SvD-skribenten Sanna Rayman skrivit om händelsen i sin blogg, men i övrigt är det tyst.

Lagändring nödvändig – annars valobservatörer från OSSE

Jørgen Elklit menar att en lagändring innan riksdagsvalet 2010 är den enda möjliga lösningen för Sverige att undkomma en pinsam internationell uppmärksamhet. Det brådskar naturligtvis med att ändra lagen, menar Elklint, men kanske kan man med lite god vilja åstadkomma en lagändring före valet i september.

Alternativet torde nämligen vara än mer skrämmande för det svenska politiska etablissemanget. En av de danska medlemmarna i Europaparlamentet, Morten Messerschmidt från Dansk Folkeparti, har nämligen ifrågasatt om de svenska valen uppfyller internationell standard när det gäller att skydda valhemligheten. Därför krävde han att internationella observatörer skulle granska det kommande svenska riksdagsvalet, vilket också är upprinnelsen till Elklits internationella studie.

Om Sverige inte hinner ändra sin lagstiftning menar Jørgen Elklit att det finns andra alternativ. Han skriver:

Det vore onekligen pinsamt om de svenska valen inte obetingat skulle få stämpeln ”free and fair”, om Messerschmidts förslag med internationella valobservatörer skulle realiseras i en eller annan form i september.

En ytterligare möjlighet, om man inte hinner genomföra en lagändring, skulle kunna vara att Sverige officiellt anmodade OSSE/ODIHR att genomföra en så kallad ”Election Assessment Mission”, och att man därefter offentliggjorde rapporten.

Det återstår att se om Sverige fortsätter att förlita sig på mörkläggningsförmågan i svensk press, eller om något faktiskt måste göras.

Riksdagsvalet i Sverige äger rum den 19 september i år.