Under 2000-talet har omkring fem nya fågelarter upptäckts per år, varav merparten kommer från Sydamerika. I Kina, inklusive Taiwan, har dock bara 11 nya arter beskrivits sedan 1930 (inklusive Locustella chengi).
Per Alström från SLU och hans medförfattare Urban Olsson från Göteborgs universitet är de enda svenskar som har beskrivit nya fågelarter i modern tid. Den senaste före dem var Einar Lönnberg, som beskrev reliktmåsen från Centralasien 1931.
Sichuansmygsångaren häckar i bergsområden från cirka 1.000–2.300 meters höjd, där den förekommer i tät ört- och buskvegetation. Liksom sina svenska släktingar är den extremt tillbakadragen och svår att se. Den uppmärksammas framför allt genom sin karaktäristiska, mycket enkla sång, som består av en sträv utdragen ton följd av en kortare ton, som upprepas med jämna mellanrum under lång tid.
Fågeln är extremt lik den rödbruna smygsångaren Locustella mandelli, som förekommer från nordöstra Indien till norra Sydostasien och sydöstra Kina, men skiljer sig i vissa kroppsproportioner och i synnerhet genom sin annorlunda sång.
– Redan 1987 hörde Urban Olsson och jag en fågel i Sichuanprovinsen i Kina som såg ut som en rödbrun smygsångare, men som sjöng väldigt annorlunda jämfört med vad vi hade hört i nordvästra Thailand, säger Per Alström i ett pressmeddelande.
– Vi misstänkte redan då att det kunde röra sig om en ny art, men det tog många år och många expeditioner och museibesök innan vi tillsammans med alla våra medarbetare hade samlat så mycket material att vi kände oss redo att beskriva den som en ny art, fortsätter han.
DNA-analyser visar att dessa båda arter är mycket närbesläktade, och att de skilts från en gemensam förfader för cirka 850.000 år sedan. De två nära släktingarna förekommer lokalt på samma berg, där de i huvudsak är åtskilda i höjdled, med sichuansmygsångaren på lägre höjd än den rödbruna smygsångaren.
Sichuansmygsångaren är lokalt ganska talrik, och dess livsmiljö är inte hotad, så dess bevarandestatus verkar gynnsam. Den har förbisetts tidigare på grund av sin stora likhet med den rödbruna smygsångaren och sin tillbakadragna livsstil. Den nya arten är uppkallad efter den numera bortgångne professor Cheng Tso-hsin (1906–1998), som betytt mer för kinesisk ornitologi än någon annan.
