Gilla artikeln på Facebook
I DN publicerades den 15 april en debattartikel av Markus Uvell med den (uppenbarligen) sensationellla slutsatsen att SD-sympatisörer är som folk är mest. SD-sympatisörer har samma värderingar som de flesta svenska medborgare om vad som är de avgörande politiska frågorna: jobben, välfärden, brottsligheten och ekonomin.
Man undrar ju om någon på allvar trott något annat – att SD-sympatisörer skulle vara någon slags extremister. Jag är säker på att alla läsare av denna webbtidning delar min uppfattning om att väldigt många svenskar (sannolikt de flesta) är mycket kritiska till invandringspolitiken, att man i privata samtal ofta får höra att folk tycker det kan ”vara nog nu”. Att SD fortfarande är ett så litet parti beror sannolikt på att det inte anses rumsrent att rösta på dem, i sin tur beroende på intellektuellt ohederliga kopplingar mellan invandringsmotstånd och rasism. Folkpartiets uppgång i opinionen efter att ha krävt språktester för invandrare inför valet 2002 är ju illustrativ för sprängkraften kring dessa frågor.
En kanske mer intressant frågeställning är om svenska journalister är som folk är mest. Har journalister andra värderingar än majoriteten av befolkningen? Enligt undersökningar publicerade av Kent Asp, Institutionen för Journalistik och Masskommunikation vi Göteborgs Universitet, så är detta fallet (ISSN 1101-4679). Det finns en slående överrepresentation av vänster- och miljöpartister inom journalistkåren. Detta är ju inga nyheter – men är säkert en del av förklaringen till ständigt återkommande snyftreportage om ensamkommande ”flyktingbarn” (en del med gråstänkta tinningar), Ahmed som inte vill åka tillbaka till Irak, olika egendomliga vinklingar av nyhetsflödet (nu senast av dödsmisshandeln i Landskrona, vinklades omedelbart från en tragedi för ett äldre par till att händelsen gynnade invandringsfientliga krafter).
En bidragande orsak kan säkert vara ren feghet. Är det möjligt för en journalist att ställa obekväma frågor om målet med invandringspolitiken? Vågar man beskriva fakta kring överrepresentation av invandrare i brottsstatisitiken? Vilken tidning skulle våga ta upp problemet med överfalllsvåldtäkter begågna av utomeuropeer?
Aftonbladet lät ju faktiskt Jimmie Åkesson skriva en debattartikel den 19 oktober 2009 – men fick oerhörd kritik för detta. Invandrarfientlighet ska ”tigas ihjäl”.
Chefredaktör Thomas Mattson på Expressen hävdade igår (16 april) att Expressen inte mörkar invandrares brottslighet. Jag mailade och önskade en förklaring till Expressens förfarande kring fallet ”Casper Östlöv”, vars namn publicerades först efter att han bytt till detta svenskklingande namn. Undertecknad vilseleddes själv, läste Expressens artikel om domen efter det grova övergreppet i Kristianstd och trodde att det var frågan om en svensk (istället för det hedersrelaterade mellanösternvåld mot en ”svennehora” som det egentligen var fråga om).
Thomas Mattson uppger sig ”baxna” när han läser olika webfora – jag antar att Fria Tider hör till dessa. Han specificerar (förstås) inte vad han reagerar mot.
Jag mailade honom även dessa frågor:
1. Vilket är målet med invandringspolitiken? Är det att den svenska nationen ska lösa världens problem genom att ge fristad åt alla som har det ”dåligt” (av olika skäl) i sina hemländer? Eftersom Sverige har 9 miljoner invånare och planeten 6.8 miljarder så är detta inte speciellt realistiskt. Somalia har 9 miljoner invånare, Irak har 27 miljoner. Båda dessa länders invånare har sannolikt skäl att söka sig till Sverige. Vill du bo i ett land med 45 miljoner invånare där 8 miljoner är ”svenska”? Jag vet att det är ett drastiskt och överdrivet exempel, men ibland måste man bedriva denna typ av tankeexperiment.
2. Kan vi ha ett system baserat på skattefinansierad välfärd om vem som helst som tar sig över gränsen (och aldrig tidigare betalat en krona till systemet) får utnyttja detta? Vad händer med omsorgen om våra gamla och handikappade?
Jag förväntar mig inget svar på dessa frågor. Ingen storstadstidning skulle ha modet att göra en konsekvensanalys av vår invandringspolitik. Ingen storstadstidning skulle ha modet att diskutera frågor kring vad som faktiskt är ”rasism”. Det är ohederligt och obegåvat att blanda ihop begreppen ”ras” och ”kulturell sedvänja” – är svenska journalister ohederliga eller bara korkade? Vem vågar erkänna den självklara sanningen att om vi svenskar inte bevarar vår kultur så kommer knappast någon annan att göra det åt oss?
Stefan L
