Det är sällan vi hör något från alplandet Österrike. De flesta uppmärksammade säkert när den skäggiga drag queen-artisten Concita Wurst vann Eurovisian Song Contest 2014.
Någon kanske läste en liten notis för någon månad sedan om att Österrike förbjuder utländsk finansiering av moskéer och förbjuder utländska imamer att praktisera i landet.
Och ifjol höstas visade teve dagligen dramatiska bilder på hur en fullkomlig armé av framförallt av unga män från Asien och Afrika vandrade genom landet på väg till fetare betesmarker i Tyskland och Sverige. Mer än en miljon människor passerade landet och drygt 90.000 stannade kvar och ansökte om asyl men Österrike nämndes ändå bara i förbifarten.
Så när resultatet från den första valomgången i det österrikiska presidentvalet kom i söndags bröt den nyheten den vanliga nyhetsbarriären och överallt slogs det upp med stora rubriker att partiet FPÖ:s kandidat Norbert Hofer fått ett jordskredsresultat med 35,1 procent av rösterna.
Som vanligt överträffade media sig själva med att solka detta parti med nedsättande epitet. Så för läsarna i Sverige presenterades partiet som högerpopulistiskt alternativt högerextremt. Läser man deras partiprogram så är de nog närmast att betrakta som konservativa, men eftersom de är emot massinvandring så är de inte rumsrena. Stort fokus i nyhetsrapporteringen lades också på att man uppmärksammat att FPÖ grattades för valframgången av Geert Wilders och Jobbik med flera.
Men bortsett från detta åtföljdes inte nyheten om FPÖ:s framgångar av någon djupare analys eller något försök till att förklara det överraskande valresultatet.
I opinionsmätningarna under månaderna före valet hade FPÖ pendlat mellan 21 och 24 procent, så opinionsinstituten hade missat valutgången rejält. Många svenskar drar då kanske parallellen till senaste riksdagsvalet i Sverige där opinionsinstituten missade SD:s stora uppgång.
Österrikes politik är knappast något gemene man i Sverige är så insatt i. Under en del år på 70-talet uppmärksammades visserligen det österrikiska sossepartiet SPÖ och dess partiledare Bruno Kreisky som varit politisk flykting i Sverige under andra världskriget och därför kunde prata bruten svenska och som ofta var en god gäst hos Olof Palme.
Sedan 1945 har politiken i Österrike helt dominerats av två partier, det socialdemokratiska SPÖ och det kristdemokratiska ÖVP. Dessa två partier har omväxlande regerat och ibland samregerat och presidenten har alltid varit någon handplockad från någon dessa två partier. I den första valomgången till presidentvalet i år blev nu dessa partiers kandidater helt överkörda, vilket är en mycket dramatisk och oväntad förändring av det politiska landskapet i Österrike.
Efter valet stod två kandidater kvar till finalen som blir den 22 maj, FPÖ:s Norbert Hofer med sin valslogan Österreich zuerst ("Österrike först"). Norbert Hofer har en gedigen bakgrund i FPÖ, som översatt betyder Österrikes Folkparti. Den andra överraskningen, Alexander Van der Bellen, har en lite udda personlig bakgrund som barn till två utlänningar, en ryskfödd pappa med holländska rötter och en estnisk mamma som båda hamnade i Österike efter kriget. Van der Bellen är uppbackad av Miljöpartiet och kan sägas utgöra vänstern i detta val.
FPÖ:s historia är lite vinglig. Det startade 1956 som ett liberalt parti med vissa tysknationella inslag. När Jörg Haider tog över som partiledare 1986 accentuerades de nationalistiska frågorna och det gav resultat i valen. Från att ha varit ett parti som pendlat mellan 5 till 7 procent på 50- och 60-talen och klämts mellan de andra två stora partierna steg valresultaten nu vid varje val och nådde 1999 hela 26,9 procent. Några av de frågor Haider drev hårt var den höga kriminaliteten bland utlänningar, hur de också missbrukade olika sociala förmåner samt krav på att minska och kontrollera invandringen rent allmänt. Året därpå ingick FPÖ en koalition med de ÖVP och det skulle visa sig var ett stort misstag. Stödet från väljarna sjönk drastisk när FPÖ: s politiker blev lika opportuna som de i de övriga partierna. Framförallt så försvann arbetarväljarna.
År 2002 var väljarstödet nere i katastrofala 10 procent. Detta ledde i sin tur till inre stridigheter och partiet sprack till slut i två partier några år senare. Jörg Haider uteslöts ur FPÖ och tillsammans med en grupp ur FPÖ:s politiska toppskikt startade han ett nytt parti, BZÖ, som uttyds "Alliansen för Österrikes framtid". BZÖ liknar på det stora hela FPÖ men har försökt profilera sig på vissa frågor. BZÖ toppade 2008 (samma år som Jörg Haider dog i en trafikolycka) med 10,7 procent röster men de är numera helt marginaliserade och fick bara 0,5 procent i senaste EU-valet 2014.
FPÖ återhämtade sig i parlamentsvalet 2013 och ökade rejält till hela 20,5 procent. Under den nya partiledaren Heinz-Christian (HC populärt) Straches styre har partiet lagt sig till med en lite försiktigare retorik, men ingen österrikisk väljare kan ta miste på vad de vill, i synnerhet i flykting- och invandringsfrågan. Partiet har också haft stora framgångar i lokalval de senaste åren, bland annat i Wien som annars ofta ses som ett ointagligt rött fäste. Wien var i detta presidentval fortfarande det enda förbundsland (av nio) där FPÖ: s kandidat Hofer inte var störst.
Och nu så slår FPÖ:s kandidat oväntat till med hela 35,1 procent (1,5 miljoner röster) i presidentvalets första omgång.
Det resultatet var en ordentlig skräll.
Något har ju hänt, men vad?
Många vill säkert lyfta fram att den österrikiska ekonomin nu bromsat upp med stigande arbetslöshet och att det råder allmän stagnation och att väljarna nu straffar den sittande koalitionen mellan socialdemokrater och kristdemokrater för det. Det är säkert en rimlig delförklaring. Kärvare tider skapar oro. Det finns helt klart ett missnöje mot sittande regering. En annan förklaring är att dessa två regeringspartier helt enkelt regerat sönder sig själva och att de faktiskt har haft vikande väljarstöd sedan länge. Lek med tanken på att något liknande skulle ske i Sverige, vilket inte är helt otänkbart: att Moderaterna och Socialdemokraterna bildar en regering för att lösa problemet med ett stort SD. Det skulle säker inte dröja länge innan en sådan politik skulle straffa sig. Frågan är bara vilket parti som skulle drabbas hårdast.
Nej, den viktigaste förklaringen till FPÖ:s makalösa framgång är situationen med alla utlänningar som strömmat in i landet och oron för hur det ska lösas och framförallt hur landet ska skyddas mot att det strömmar in ännu fler. Tidigare har det under flera decennier kommit stora grupper med invandrare som de själva kallar arbetskraftsinvandrare och även en hel del flyktingar, främst från Balkan och Östeuropa. Cirka 14 procent av befolkningen är numera utländska medborgare och i huvudstaden Wien är det fler än 25 procent, kanske 30. Dessutom är det gott om illegala, inte minst unga kriminella från Marocko.
Nu är det stora grupper med utomeuropéer som dominerar inflödet. Araber, afrikaner, pakistanier, centralasiater – och de syns i stadsbilden. Tidningarna i Österrike har under vintern varit fulla med artiklar om den sociala oron med ökad kriminalitet och hur kvinnor skändas på offentliga platser. Det väckte stor medial uppmärksamhet när det avslöjades hur polisen försökt hemligstämpla hur en 10-årig pojke våldtagits på toaletten i ett badhus i Wien av en irakisk flykting.
Den österrikiska regeringen har likt den svenska velat och varit handlingsförlamad under hela krisen och har därför varit hårt kritiserad från två håll. Dels av FPÖ som framgångsrikt agiterat för stramare tyglar och De Gröna som likt sina vänner i Sverige vill ta emot hela världen. Valresultatet i den första omgången till presidentvalet återspeglar den polarisering som skett och sker.
Presidenten i Österrike är mest en galjonsfigur men har i alla fall en viktig maktfunktion och det är att denne kan utlysa ett nyval. FPÖ är starkt på g och det förväntas att ett nyval skulle ge partiet positionen som största parti. Partiet har ett starkt stöd från unga människor och den låga rösträttsåldern 16 år är gynnsamt för dem. Enligt aktuella mätningar så sympatiserar inte mindre än 44 procent i åldersgruppen 16-19 år med FPÖ.
I dagsläget pekar mycket på att Norbert Hofer kan vinna i maj. I synnerhet om Alexander Van der Bellen fortsätter med taktiken att framställa sig som en representant för den goda vänstern som kämpar mot de onda högerextremisterna.
Arvid Öhman
