Vänster med rätt att döda

Idag publicerar Aftonbladet en kartläggning av de människor som har donerat pengar till nyhetssajten Avpixlat. Exakt hur kvällstidningen har kommit över uppgifterna är oklart, men det är uppenbart att någon har begått brott för att kunna förse journalisten Richard Aschberg med materialet.

Att en ledande tidning väljer att använda kriminella metoder för att registrera och kartlägga människor som sympatiserar med en oppositionell publikation är anmärkningsvärt. Precis som när organisationer som AFA och Expo spionerar på sina meningsmotståndare har Aftonbladet tre syften: Skräm, skandalisera och hota dem vars åsikter man inte tycker om. Tillvägagångssättet hotar demokratins centrala funktioner och strider mot grundtanken med tryck- och yttrandefriheten. Genom sitt agerande kränker tidningen svenska folkets rätt till politiskt privatliv och skadar omedelbart den fria opinionsbildningen i landet.

Att vänsterextrema grupperingar kartlägger sina menings­motståndare på högerkanten förekommer i många västerländska länder. Men ingenstans har vänsterextremismen nått en sådan legitimitet som i Sverige, där rörelsen och dess brottslighet används som ett maktmedel av det sittande social­liberala etablissemanget. Det är svårt att tänka sig att dagens artikel i Aftonbladet skulle ha orsakat något annat än skarpa protester och ett rättsligt efterspel om den hade publicerats i någon annan västerländsk demokrati.

När den danska motsvarigheten till Expo, vänsterextrema "Redox", för två år sedan publicerade en kartläggning av danska högerextremister stängdes deras verksamhet omedelbart av den danska Datainspektionen. ”Saken liknar ingenting vi har sett tidigare”, sade myndighetens chef Janni Christoffersen i ett pressmeddelande och förklarade vidare: ”När det rör sig om information angående politisk tillhörighet, som inte är offentligt känd, så är ramarna enligt personuppgiftslagen relativt snäva”.

I januari 2012 publicerade den tyska vänster­organisationen "NaziLeaks" en kartläggning av personer som hade donerat pengar till den nationalistiska tidskriften Junge Freiheit. Händelsen ledde till en omfattande polisutredning och mötte fördömanden från höger till vänster inom det tyska kultur­etablissemanget. Den respekterade tysk-judiske vänster­journalisten Henryk M. Broder valde att tillsammans med Berlins dataskydds­kommissionär Alexander Dix gå ut i en intervju i Junge Freiheit där de tillsammans fördömde "NaziLeaks" publicering.

Det svenska åsiktsförtrycket är således på många sätt unikt när man jämför med andra västerländska demokratier, även vid sidan av en utpräglat antifascistisk regim som den tyska.

För det första använder den svenska vänstern kriminella metoder inte bara mot högerextremister, utan också mot den konservativa och demokratiska högern, vars företrädare inte själva ägnar sig åt kriminalitet.

För det andra utmärker sig Sverige på förövarsidan: De personer som upprättar register över politiska menings­motståndare är inte anonyma ungdomar som sitter i källarlokaler eller pojkrum och de riskerar inte åtal för brott mot landets personuppgiftslagar. Istället arbetar de som etablerade "journalister" vid landets största tidningar, och deras spionverksamhet och trakasserier av meningsmotståndare finansieras med statliga medel eller med bidrag från landets mest etablerade institutioner och bankirer.

För det tredje utmärker sig Sverige genom den acceptans, eller rentav det aktiva stöd, som den övriga offentligheten ger till vänsterns brottslighet. De få vänster­aktivister som åtalas för sina gärningar special­behandlas i svenska domstolar och har i praktiken rätt att slippa straff. När syndikalisten Jacques Wallner högg ihjäl en menings­motståndare med fem knivhugg i Stockholm 1982 dömdes han till 18 månaders fängelse för "vållande till annans död" – ett straff som var specialanpassat för att Wallner, när häktningstiden hade avräknats, skulle kunna lämna rättssalen som en fri man. När vänster­ligisten Danilo Henriquez tillsammans med några vänner skar halsen av en 17-årig skinnskalle i Salem år 2000 blev påföljden rättspsykiatrisk vård. Henriquez frigavs nästan omedelbart eftersom han helt enkelt var psykiskt frisk. För sina gärningar belönades Wallner med en tjänst som redaktör på Dagens Nyheter och Henriquez fick bli hiphopstjärna, lanserad under artistnamnet "Danjah" av bland annat statliga P3 och The Voice. Den 22 oktober 2010 spelade "Danjah" på en konsert anordnad av Social­demokraternas ungdoms­förbund SSU.

När Aftonbladet nu använder banditfasoner för att skrämma Avpixlats sympatisörer så är det inte första gången som den svenska makteliten begår ett allvarligt övertramp. Landet har under lång tid styrts med hjälp av politisk huliganism och beteendet måste på något sätt få ett slut. Ett sittande etablissemang som med hjälp av skrämseltaktik, spionverksamhet och hot om våld fullständigt täpper till möjligheterna att sprida oppositionella budskap inom ramen för den fria opinions­bildningen kommer förr eller senare att drabbas av mer militanta former av opposition. I värsta fall riskerar man rena våldsdåd. Efter terrorattentaten i Norge valde den norska eliten att lätta på trycket och öppna fler möjligheter till invandrings­kritisk debatt. I Sverige reagerade man uppenbarligen tvärtom. Var det slutar återstår att se.

FRIA TIDER