– Rasismen vill vi bekämpa och i rasismen är grunden att det finns olika mänskliga raser. Då ska inte en lagstiftning innehålla ordet ras, om vi faktiskt menar att det inte finns några raser, sade Erik Ullenhag när regeringen förra året lade fram ett lagförslag om att radera rasbegreppet ur alla svenska författningar.
Men trots att svenska lagar alltså fortfarande hävdar att det finns människoraser förnekas detta av 99 procent av Vänsterpartiets väljare, enligt Demoskop. Bland MP-väljarna förnekar 95 procent att det finns raser medan förnekarna utgör mellan 66 och 77 procent av de övriga etablissemangspartiernas väljare.
Bland Sverigedemokraternas väljare däremot förnekar endast 52 procent att det finns människoraser. Hela 48 procent ansluter sig istället till en naturvetenskaplig linje som står i skarp kontrast med konsensus inom samhällsforskningen och politiken.
Dagens Nyheter publicerar nu en debattartikel från Vetenskap och Folkbildning som ansluter sig till den politiska linjen och efterlyser insatser på grundskolenivå för att få framtidens svenskar att ge upp "vanföreställningen" om att människan består av olika raser.
Oxytocin kan förklara skillnader
Samtidigt har de senaste decenniernas framsteg inom DNA-forskningen gett eldunderstöd till de som framhåller det naturvetenskapliga synsättet. Förra året sammanfattade New York Times före detta vetenskapsredaktör Nicholas Wade forskningsläget med att konstatera att mänskligheten faktiskt kan delas upp i olika raser med skilda sociala och kognitiva egenskaper. Det visar modern genetik, menar han.
Wade frågar sig i prestigefyllda magasinet Time hur det exempelvis kan komma sig att stamsamhällen som Irak och Afghanistan, trots biljonsatsningar från västvärldens sida, inte klarar av att skapa moderna samhällen.
”Svaret kan vara att stambeteende har en genetisk grund. Det är redan känt att ett genetiskt system baserat på hormonet oxytocin verkar reglera graden av inomgruppsligt förtroende, och det kan vara ett sätt på vilket det naturliga urvalet kan styra det stambaserade beteendet”, konstaterar han.
Kritiskt låg IQ-nivå
I Danmark har flera respekterade vetenskapsmän under hösten varnat för att mänskliga rasegenskaper förtigs i debatten om asylkaoset. I ansedda Jyllandsposten skrev historieprofessor Bent Jensen i augusti att de europeiska eliterna medvetet håller på att förstöra sin egen civilisation, medan psykologiprofessor Helmuth Nyborg varnade för att demokratin kan bli ett minne blott när folkgrupper med låg IQ tar över våra länder.
"Det som händer är att européerna passivt låter sig koloniseras av människor från en främmande kultur som inte hör hemma i Europa men som vill njuta av frukterna av européernas flit och skaparkraft", konstaterade Jensen medan Nyborg betonade att rätt biologiska egenskaper är en förutsättning för att ett folkslag ska kunna upprätthålla demokrati:
"Modern finsk forskning visar att länder med ett IQ-snitt under 90 inte lyckas skapa eller upprätthålla demokrati. Detta förklarar varför varje försök att införa demokrati i länder med låg IQ är dömt att misslyckas. Vi kan lära av Libyen, Afghanistan och Irak. Danmark närmar sig snabbt en kritiskt låg IQ-nivå", skrev Helmuth Nyborg i Jyllandsposten.
Ingen social konstruktion
När insektsforskaren E. O. Wilson i mitten av 1970-talet skapade den tvärvetenskapliga forskningsdisciplinen sociobiologi var han förmodligen helt omedveten om vilka rasande reaktioner han skulle väcka. Hans anspråkslösa förslag gick ut på att beteendet hos socialt inriktade arter – inklusive människan – skulle kunna styras av evolutionära faktorer. Enligt en rad andra akademiker, bland annat sociologen Steve Rosenthal, var Wilson därmed att betrakta som såväl ”socialdarwinist” som ”fascist”. Sedan dess har samhällsvetenskapen slutit sig ytterligare och blivit om möjligt än mer intolerant och avvisande gentemot naturvetenskapliga perspektiv på det sociala. Forskningen styrs tills stor del av rad av en rad teoribildningar som bygger på olika variationer av vänsterideologier.
Genetiken visar, i motsats till rådande ideologi och så kallad samhällsforskning, att människor, såväl individer som folkgrupper, är olika – och i många fall kan den dessutom lära oss när, hur och varför dessa skillnader uppstod. Men även om forskningen har gjort enorma framsteg de senaste årtiondena så återstår ännu många luckor att fylla.
”Historien och evolutionen är inte separata processer, och evolutionen stannar av i lagom tid innan historien börjar. Ju längre vi kan tränga in i de mänskliga generna desto tydligare blir det att de två processerna är fint sammanflätade", skriver Nicholas Wade i Time.
