" /> " /> " />
HENRIK ARNSTAD. I sin anmälan av Arnstads senaste bok "Älskade fascism" tycker recensenten Thomas Weber sig ana en viss tvekan när det gäller att sätta fascismens kainsmärke på SD. Men när det väl gäller sviktar Arnstads svärdsarm inte. Nordstedts pressbild. Fotograf: Björn Leijon

Arnstad, SD och fascismen

Publicerad 19 augusti 2013 kl 22.45

Bok.I lördags diskuterade Thomas Weber fascismen och den alternativa moderniteten. Idag hamnar Sverigedemokraterna i fokus i den andra delen av hans anmälan av Henrik Arnstads bok "Älskade fascism".

Gilla artikeln på Facebook

Som redan anmärkts i den föregående delen av denna anmälan är Älskade fascism i allt väsentligt en sammanställning av olika akademiska verk om fascismen. Det kapitel i boken som mer än de andra bär Arnstads egen prägel heter Fascismen – 2000:talets ideologi. Kapitlet behandlar europeiska högerrörelser, varav vissa, som Gyllene Gryning, förmodligen inte skulle ha något att invända mot att kallas fascister. Men förutsägbart nog hamnar också partier som Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti på Arnstads lista över problematiska fascistiska rörelser, trots att dessa partier inte identifierar sig som fascister och inte känner något släktskap med Gyllene Gryning.

Det är tydligt att Arnstad gärna vill avsluta sin bok genom att med ett alexanderhugg en gång för alla fastslå att Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti. Fascistanklagelserna mot SD är förmodligen också vad som förlänat Arnstads ”forskargärning” – i den mån man kan tala om en sådan – störst uppmärksamhet. Därför är det litet förvånande att han i Älskade fascism tycks tveka inför hugget, och till och med verkar ha vissa betänkligheter inför att utdela det. Även om svärdsarmen inte sviktar när det väl gäller.

En av de forskare Arnstad citerar flitigast, Robert Paxton, definierar fascismen enligt följande:

”Fascism är en typ av politisk ideologi, vars mytiska kärna – i sina olika gestaltningar – är en folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse.”

Det finns någonting som inte stämmer i den definitionen. Fascismen kan inte utan vidare reduceras till nationalismen. Nationalism kan vara såväl modernistisk som tillbakablickande. Ingenting hindrar heller dess företrädare från att klä den i någon annan ideologisk dräkt som de finner vara passande. Den kan vara fascistisk, men den kan också, till exempel, vara liberal och demokratisk. Ingenting tvingar nationalister att identifiera sig som fascister. Det vet Arnstad, och det är förmodligen därför som man kan ana en viss tveksamhet hos honom när det gäller att sätta fascismens fruktade kainsmärke på SD.

Fascismen är en alldeles för komplex ideologi för att det ska vara möjligt att upphöja ett av dess drag till någon slags prövosten för vad som är eller inte är fascism. Varför skulle till exempel vad Arnstad kallar ”ultranationalism” vara så mycket viktigare än fascismens idé om den alternativa moderniteten? Och hur reder någon som Arnstad ut en situation där en ultranationalistisk rörelse inte intresserar sig för den alternativa moderniteten, förstådd som en utveckling av modernismen i en mer heroisk och självbekräftande riktning?

Fascismen omgärdas förmodligen av en mer omfattande mytbildning än någon annan ideologi, något som sannolikt har att göra med att fascismen genom sin kulturella strategi strävade efter att forma moderniteten i sin egen riktning. Därmed kom den att utmana en samling idéer som varit särskilt viktiga för den nutida västerländska självuppfattningen, som till exempel föreställningar om framsteg, förnuft och tolerans. Men fascismen som sammanhängande ideologi fick sin nådastöt för länge sedan.

Därmed inte sagt att alla idéer som omfattades av fascismen också försvann. Ingenting inom en kultur försvinner någonsin fullständigt. Symboler kan kastas åt sidan, de kan förskjutas och begravas så djupt att ingen förväntar sig att de ska kunna återuppstå. Men de bör aldrig räknas ut helt och hållet.

På sätt och vis är fascismen en sådan symbol, eftersom den har lyfts till en nivå som överträffar alla andra ideologier i betydelse. Det finns en anledning till att Arnstad (som inom parentes sagt inte är någon historiker utan snarare en politisk debattör och ideolog) vill använda just fascismen som verktyg i polemiken mot Sverigedemokraterna och andra rörelser som han ogillar. Det gör han trots att det inte är okomplicerat, trots att det bitvis blir motsägelsefullt och trots att han måste vrida och vända på begreppet för att helhetsbilden ska kunna fogas samman. Men det allt överskuggande målet att svärta ned SD är för denna låtsasakademiker uppenbarligen värt inte så få logiska – och ideologiska – krumsprång.


Plusinnehåll Du behöver vara prenumerant på Fria Tider Plus för att ta del av hela denna artikel. Redan kund? Logga in direkt. Annars kan du skapa ett konto via erbjudandet nedan.

Köp Fria Tider Plus: 1 krona per dag

Träder fram – med en vädjan till sina landsmän. Varningen: De antivita idéerna och rasistanklagelserna kan slå tillbaka.0 Plus

Nyheter från förstasidan

Ekonominyheter

Guldet på högsta kursen någonsin

Fortsatt rally för den gula metallen.. Slog nytt all time high i både dollar och kronor på torsdagen.0 

Antiwar.com

Utrikespolitiska nyheter med fokus på icke-interventionism.

Senaste huvudledare

Alla känner igen sig i händelsen på Gröna Lund. I kollektivtrafik, badhus, skolor och bibliotek väntas svenskar acceptera dominansbeteende som något naturligt.0 

Elon Musk sprider invandringslarmet. "Svenskarna fick inte lägga märke till de stora, skäggiga män som kom in i landet och insisterade på att de var barn."0 Plus

Vetenskap

ChatGPT kan göra läkarjobb – tio gånger snabbare. Producerar medicinska journalanteckningar med samma kvalitet.0 

Stickning hjälper mot psykisk ohälsa. Bekräftat av forskare.0 

Kultur