Det fick stor uppmärksamhet när polisen förra året använde sig av DNA-släktforskning för att lösa dubbelmordet i Linköping 2004.
Polisen anser att det bör vara möjligt att använda DNA-baserade släktforskningsdatabaser för att identifiera förövaren vid vissa typer av synnerligen grova brott, där gärningspersonen inte har kunnat identifieras med tillgängliga utredningsåtgärder.
Polismyndigheten har lämnat in en begäran om förhandssamråd i frågan till Integritetsskyddsmyndigheten (IMY).
‒ I vissa fall, avseende mycket grova brott med omfattande utredningar, kan möjligheten att söka efter nära släktingar till en misstänkt gärningsperson vara avgörande exempelvis som vid dubbelmordet i Linköping 2004. Genom det arbetet kunde vi, efter 16 år, gripa och lagföra personen som hade mördat två personer, säger Jan Staaf, kommissarie och medlem i arbetsgruppen för metodens införande.
Men IMY har nu återkommit med ett besked. Myndigheten anser, i motsats till Polismyndigheten, att den planerade behandlingen skulle innebära att personuppgifter behandlas i strid med lag.
‒ Det främsta skälet är att det finns ett förbud i brottsdatalagen för polisen att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer om sökningen grundas på känsliga personuppgifter vilket DNA alltså räknas som” säger Lisa Zettervall, jurist på IMY, till P3.
IMY råder därför Polismyndigheten att inte fortsätta med arbetssättet med att söka i DNA-baserade släktforskningsdatabaser.
‒ Vi har emottagit IMY:s yttrande och analyserar detta. I nuläget är det svårt att uttala sig om vilka konsekvenser detta kan få men naturligtvis är det ett bakslag för arbetet med att identifiera okända förövare inom vissa väldigt allvarliga brottstyper, säger Ricky Ansell, verksamhetsexpert vid NFC.
