I årtionden har Sverige och andra stater gett bort skattepengar i form av bistånd till utvecklingsländer.
De många miljarderna har dock inte förbättrat situationen nämnvärt i mottagarländerna, trots det är beslutet att skänka en procent av bruttonationalintäkten per år välcementerat hos riksdagspartierna.
Fredrik Segerfeldt, författare till boken Biståndets dilemman varför vår politik inte minskar fattigdomen, anser till skillnad från politikerklassen att bistånd till utvecklingsstater är snudd på meningslöst. Anledningen är att många ledare i eftersatta delar av världen är långt mer intresserade av svenska pengar än av att faktiskt utveckla sina länder.
"[Det] huvudsakliga hindret mot utveckling i fattiga länder är att dessa länders regeringar inte strävar efter utveckling, utan att de verkar för att upprätthålla underutvecklingens status quo. Fattigdomen beror på att ländernas eliter upprätthåller system som de själva vinner på, men som befolkningen i allmänhet förlorar på", skriver Fredrik Segerfeldt på debattsidan Newsmill.
Sammanlagt spenderas i år över 35 miljarder kronor på bistånd och enligt Regeringen så ligger det största fokuset på subsahariska Afrika.
