HEMLIGT ÅTAL: Patrik Ehn fick bara svara på vissa av medlemsutskottets anklagelser. Resten publicerade partiet i efterhand.

Ehn dömdes ohörd

Publicerad 23 mars 2013 kl 02.35

Ledare.Efter många turer och stor mediebevakning klarnar nu bilden av hur det gick till när Sverigedemokraterna uteslöt regionpolitikern Patrik Ehn i Göteborg. Fallet visar att partiets hantering av uteslutningsärenden är långt ifrån rättssäker och öppnar för fulspel och maktmissbruk. Mest skandalöst: Patrik Ehn fick aldrig bemöta alla anklagelser - några hölls hemliga tills efter partiets beslut.

Gilla artikeln på Facebook

När ärendet mot Patrik Ehn först blev känt väckte det förvåning, inte bara bland SD-medlemmar utan också i media. Enligt de uppgifter som SD läckt till Expo anklagades Patrik Ehn bland annat för att ha rekommenderat läsning av den tyske författaren Ernst Jünger, illustrerat en text med hjälp av en olämplig tavla och klickat "gilla" på en bild som lagts upp på Facebook av en reklamsida för en påstått kontroversiell bok.

När det stod klart att den här typen av till synes triviala händelser kunde räcka för att utesluta en mångårig partiveteran ur SD väckte det stark kritik, såväl inom som utanför partiet. Fria Tider noterade i en ledare på söndagen att uteslutningen knappast handlar om att Patrik Ehn gjort sig skyldig till några verkliga övertramp – i stil med järnrörsskandalen på Kungsgatan – utan snarare om att SD-toppen försöker göra sig av med intern opposition. Även GT noterade i en ledare att uteslutningen handlar om att tysta interna kritiker, och Aftonbladets Lena Mellin anmärkte att Ehn knappast borde vara den första att uteslutas om SD införde en verklig nolltolerans mot personer med rasistisk bakgrund.

Sent på tisdagen, alltså mer än ett dygn efter beslutet, publicerade SD:s partisekreterare Björn Söder ett svar på den omfattande kritiken, i form av en diger lista med påstådda försyndelser som man lade Ehn till last. Flera av uppgifterna i Söders lista var nya, inte bara för oss på Fria Tider och för media i övrigt – utan även för Patrik Ehn själv.

Det visar sig nämligen att beslutet att utesluta Patrik Ehn i hög grad grundar sig på anklagelser som Ehn aldrig har fått bemöta. Fria Tider har tagit del av medlemsutskottets brev till Patrik Ehn och där saknas ett stort antal anklagelsepunkter som finns i Björn Söders text. Läs gärna den mycket kortfattade skrivelse (undertecknad av Björn Söders flickvän Anna Wigenstorp) som Ehn fick tillfälle att yttra sig över och jämför den med den långa anklagelselista som partistyrelsen sedan grundade sitt beslut på. Att utesluta en partimedlem på grunder han inte fått chansen att bemöta strider inte bara mot den självklara principen att ingen ska dömas ohörd, utan även mot partiets interna regler för hantering av personärenden. Det väcker frågan om syftet överhuvudtaget varit att utreda ärendet ordentligt, eller om man redan från början bestämt sig för att bli av med Ehn så snabbt och smärtfritt som möjligt.

Att medlemsutskottets ambition inte har varit att göra en seriös prövning blir tydligt när man granskar vissa av de punkter som ligger till grund för uteslutningen. Utskottet gör sig i flera fall skyldigt till uppenbart illvilliga och ohållbara tolkningar av helt okontroversiella texter och uttalanden från Patrik Ehn. Låt oss titta närmare på några sådana exempel.

Bland det som läggs Ehn till last är att han ska ha uppvisat ett ”starkt intresse” för den tyska radikalkonservatismen och ”lyft fram” författarna Ernst Niekisch, Ernst von Salomon och Ernst Jünger. ”På sin blogg har han gjort en omfattande och positivt präglad genomgång av företrädare för denna ideologi, som genom sin elitism, militarism, våldsromantisering och förakt för demokratin, på avgörande punkter skiljer sig ifrån SD:s ideologi”, skriver Söder.

Den ”omfattande och positivt präglade genomgång” som Söder syftar på är en serie inlägg som Patrik Ehn skrev på sin blogg för över tre år sedan. Det är frågan om korta, helt neutralt hållna artiklar som beskriver vilka Niekisch, von Salomon och Jünger var. Några ”hyllningar” eller ideologiska ställningstaganden förekommer överhuvudtaget inte. Och om det är något som ”lyfts fram” är det författarnas antinazistiska tendenser. När det gäller Niekisch nämner Ehn att denne varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och dömdes till livstids fängelse av nazisterna. Beträffande von Salomon skriver Ehn att denne ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”. Samma gäller texten om Jünger, som Ehn framhåller formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat” och var ”en inspirationskälla för konservativa anti-nazister”.

Det är fullständigt omöjligt att se artiklarna som en sympatiyttring för ”elitism, militarism, våldsromantisering” eller ”förakt för demokratin”, vilket Söder vill göra gällande. I den inledande artikeln klargör Ehn dessutom att syftet med texterna är en förhoppning att ”någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia”, och alltså inte att ta ställning för någon politisk ideologi. Den enda slutsats man kan dra av artiklarna på Ehns blogg är att Söder antingen ljuger eller har svårt för att begripa skriven svenska.

Ehn har lyft fram inte författaren Jünger utan ”ideologen och den politiske aktivisten”, skriver Söder vidare, och påstår att Ehns intresse för radikalkonservatismen ”inte är enbart akademiskt”. Som bevis för det hänvisar Söder till ett meddelande på Twitter. I det aktuella meddelandet skriver Ehn följande:

”Hoppas att första dagen på #sdu12 varit lyckad. Om ni inte kan somna riktigt än så se gärna "102 år i Europas hjärta".”

”Beviset” för att Ehn vill implementera mellankrigstida tysk radikalkonservatism i svensk politik visar sig alltså vid närmare påseende vara ett tips om en dokumentärfilm om Jünger, ”102 år i Europas hjärta”. Innehållet i filmen, som har visats på SVT, är dessutom fullständigt okontroversiellt.

I syfte att visa att Patrik Ehn har en ”vurm för revolutionsbegreppet” anför Söder att Ehn har länkat till trubaduren Stefan Anderssons sång Revolution, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning. Vi uppmanar våra läsare att lyssna på sången, vilket man kan göra här. Ställ er sedan frågan om en människa vid sina sinnens fulla bruk kan tolka en länk till den sången som ”vurmande” för revolutioner. Tanken är fullkomligt absurd. Men Söder antyder ändå, med stöd av den länken och Ehns artiklar om radikalkonservatismen, att Ehn vill se en revolution i Sverige idag. Det är ”uppenbart att länkningen inte bara kan ses som ett utryck för ett historiskt eller musikaliskt intresse från Ehns sida”, skriver Söder. I själva verket var hänvisningen till sången, som Ehn gjorde i samband med kuppförsöket mot Gustav Kasselstrand förra året, ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand - vars anhängare skämtsamt kallades för gustavianer, precis som Gustav III:s närmaste krets en gång i tiden. Alla som följde maktkampen inom SDU förstod innebörden av anspelningen.

Hanteringen av ärendet uppvisar också andra anmärkningsvärda brister. Vissa privata epostmeddelanden som Ehn har skickat ägnas stort utrymme i partistyrelsens uttalande. Det är frågan om material som Expo har kommit över genom dataintrång. De meddelanden som partistyrelsen citerar har Expo och Expressen valt ut ur Ehns samlade epostkorrespondens, som sträcker sig över många år. Partistyrelsen förlitar sig alltså på att Expo har gjort ett rättvisande urval och inte ryckt saker ur sitt sammanhang. Det tillvägagångssättet framstår, milt sagt, som en smula naivt. Och att använda sig av sådant här material utan att först ge Ehn chansen att förklara sig är fullständigt orimligt.

Under Ehnaffärens gång har vi kunnat se hur partiinternt material och information gång på gång har dykt upp hos Expo och Nyheter24. Expo var först ut att rapportera att ett personärende mot Ehn hade inletts, och hade redan då tillgång till den skrivelse som medlemsutskottet skickade till Ehn när ärendet inleddes. Därefter fick Nyheter24 tillgång till det yttrande om Ehn som medlemsutskottet skickade till partistyrelsen i samband med att utskottet rekommenderade uteslutning. Och i måndags kunde Expo rapportera att partistyrelsen beslutat att utesluta Ehn innan beslutet tillkännagivits. Det är svårt att föreställa sig att dessa upprepade, systematiska läckor från inte mindre än två olika partiorgan – medlemsutskottet och partistyrelsen – skulle kunnat ske utan partitopparnas goda minne.

Föga förvånande har uteslutningen av Ehn väckt starka reaktioner. Partiledningens linje tycks dock vara att inte besvara kritiska frågor och synpunkter i sak, utan att istället försöka kväsa all kritik. De som anser att beslutet inte var korrekt bör, enligt Söder, ”allvarligt fundera över om Sverigedemokraterna är rätt parti för dem”. Det vill säga, i klartext: Knip käft, annars riskerar du själv uteslutning. På sin Facebooksida raderade Söder tidigare i veckan stora mängder kritiska kommentarer, och avfärdade dem som skrivit med att de var ”nazister och extremister”. Källor inom SD uppger till Fria Tider att Björn Söder till och med gått så långt att han har ”varnat” partimedlemmar, efter att ha fått reda på att de i privat korrespondens länkat till texter som kritiserar uteslutningen.

Hanteringen av Ehns personärende väcker en rad frågor, som SD:s medlemmar har all anledning att reflektera över.

Vem var det till att börja med som inledde ärendet genom en anonym anmälan till medlemsutskottet? Deltog den personen även i partistyrelsens beslut att utesluta Ehn? Utgör inte det i så fall jäv?

Vem ligger bakom de upprepade läckorna till Expo och Nyheter24? Har man vidtagit några åtgärder för att utreda det?

Varför bereddes Patrik Ehn inte tillfälle att yttra sig över alla de anklagelser som lades till grund för uteslutningsbeslutet? Har ärendet handlagts i enlighet med partiets föreskrifter?

Hur kommer det sig att partistyrelsens beslutsmotivering innehåller uppenbart illvilliga tolkningar av sakomständigheter som i själva verket är helt okontroversiella?

Och, viktigast av allt: Missbrukar partiledningen den nyligen införda ”nolltoleransen” för att göra sig av med personer de ogillar av internpolitiska skäl? Och är konceptet med nolltolerans överhuvudtaget rätt väg att gå? Leder inte det till en osund partikultur där folk tvingas tänka sig för innan de tipsar en partikamrat om en bok, en film, en sång eller en välskriven artikel?


Efter snyftreportaget i GP. Joakim Lamotte ställde kompletterande fråga till jättefamiljen.0 Plus

Fyra i matchfixningshärva. Allsvenskan-matchen var uppgjord på förhand.0 Plus

Nyheter från förstasidan

Ras och IQ mer tabu än pedofili och incest

Värsta man kan tycka – trots att det är sant. Slår frågan om "huruvida pedofili är skadligt" i färsk studie.0 

Ekonominyheter

94 procent väljer rörlig ränta – räknar med Riksbanken

"Exceptionellt hög nivå.". Tros bero på förväntningar om sänkt styrränta och psykologiska orsaker.0 


Antiwar.com

Utrikespolitiska nyheter med fokus på icke-interventionism.