Traditionen har förmodligen sina rötter i förkristen tid i Sverige som en ljushögtid för att markera årets mörkaste natt och dagsljusets återkomst. I den julianska kalendern låg luciadagen några dagar senare på året, vilket gjorde att lucianatten länge var årets mörkaste eller en av de mörkaste nätterna på året.
Lussi eller lussekärringen ansågs vara en demon eller häxa som tillsammans med sina följeslagare i lussiferda ställde till med otyg. De mörka dagarna mellan lucia och jul var dagar då troll och onda andar var extra verksamma då i synnerhet barn skulle passa sig. Kopplingen till helgonet Lucia från Italien har gjorts på senare tid och anses idag inte ha något med det ursprungliga lussandet att göra.
Traditionen med kvinnor som klär upp sig i vitt, sjunger, har med sig levande ljus och bjuder på något att äta växte fram i västra Sverige, framförallt Västergötland, Bohuslän, Dalsland och Värmland. För besökare från övriga delar av landet uppfattades den lokala traditionen som underlig fram till att traditionen blev populär och spreds över landet under 1800-talet.
"Rätt som jag låg i min bästa sömn, hördes en Vocalmusique utanför min dörr, hvaraf jag väcktes. Strax derpå inträdde först ett hvit-klädt fruntimmer med gördel om lifvet, liksom en vinge på hvardera axeln, stora itända ljus i hvar sin stora silfverljusstake, som sattes på bordet, och strax derpå kom en annan med ett litet dukadt bord, försedt med allehanda kräseliga, äteliga och våtvaror, som nedsattes mitt för sängarna... det är Lussebete", skrev Prosten C Fr Nyman i en reseskildring från 1764.
Att vara lucia var, tillskillnad från i våra dagar, inte särskilt eftertraktat. Ofta var det en mindre ansedd ogift ung kvinna, tjänsteflicka eller piga som fick vara lucia och i många lussefiranden ingick en tävling om vem som kunde få med sig lucian i säng. Lucian ansågs vara lösaktig och karltokig, ett gammalt ordspråk från Bohuslän löd. "Den som en gång varit lussebrud, hon får aldrig någon brudeskrud".
Från slutet av 1700-talet och framåt fick lucian ett bättre anseende i och med att luciatraditionen togs upp i mer förnäma kretsar i de högre stånden. 1791 firades lucia på Åkerö slott då inte bara tjänstefolket på slottet utan även slottsförvaltarens dotter deltog i firandet. Första dokumenterade tillfället då lucia hade en ljuskrona på huvudet är 1820 i Skinnskatteberg, men den tunga kronan kunde inte bäras av den kvinna som var tilltänkt som lucia så en av drängarna fick hoppa in och vara lucia istället.
