23-årige Andreas Gabrielsen från Oslo var en av dem vars ärlighet sattes på prov när journalister från Aftenposten genomförde plånbokstestet.
Totalt 20 plånböcker, som alla innehöll bland annat 300 kronor, bankkort och visitkort med telefonnummer till ägaren, placerades ut på allmänna platser i Oslo med omnejd.
Andreas Gabrielsen lät sig inte frestas. När han hittade en till synes borttappad plånbok på en bänk utanför stortinget i Oslo, ringde han omedelbart upp den reporter på Aftenposten som hade lämnat sitt visitkort i plånboken.
Gratis pengar är trevligt, men det var aldrig ett alternativ att ta pengarna själv. Jag hoppas de flesta skulle göra som jag, säger Gabrielsen till Aftenposten.
Men alla var inte lika ärliga som Gabrielsen. Fem personer som utsattes för testet valde att inte lämna tillbaka plånböckerna alls. Och av de 15 som gjorde det, hade tre av dem tagit pengar ur plånböckerna. Två tog hela summan på 300 kronor medan en försåg sig med 200 kronor.
Plånbokstestet är ett intressant sätt att mäta graden av tillit mellan invånarna i ett samhälle, menar Dag Wollebaek, forskare vid Institutet för samhällsforskning i Oslo. Han betonar emellertid att Aftenpostens undersökning inte utgör ett tillräckligt underlag för att dra slutsatser om hur det generellt står till med tilliten i Norge.
Men enligt en stor internationell undersökning, World Values Survey, är Norge ett land där graden av tillit är hög. 74 procent av norrmännen som intervjuades i undersökningen svarade ja på frågan om de flesta går att lita på.
Det är den högsta frekvensen av ja-svar i världen. På andra plats i undersökningen kom Sverige, där 68 procent av de tillfrågade sade sig lita på de flesta. I Finland, som kom på tredje plats, var den motsvarande siffran 59 procent. Lägst tillit bland länderna i undersökningen har Turkiet, där endast 5 procent ansåg sig kunna lita på de flesta.
En hög grad av tillit leder till högre välstånd och är en stor tillgång för ett land, berättar Karine Nyborg, som är professor i samhällsekonomi vid Universitetet i Oslo.
I länder med låg tillit måste man alltid lägga stora resurser på förhållningsregler och på att införa kontrollmekanismer. Det är dyrt och komplicerar vardagen, säger hon till Aftenposten.
Ingen vågar ha kläder hängande på tork utomhus och utemöblerna måste alltid tas in. På arbetsplatsen måste du kontrollera att folk jobbar och du måste ha kontrollanter som kontrollerar kontrollanterna. Arbetslivet blir därför väldigt ineffektivt.
Dag Wollebaek har studerat tilliten i Sverige i sin forskning. Hans resultat visar att tilliten är lägre i samhällen med hög invandring och stora sociala skillnader.
Karine Nyborg instämmer i den slutsatsen. Hon menar att stor invandring kan utgöra ett hot mot tilliten i ett land.
Folk är mer inställda på att hjälpa personer som liknar dem själva. När många betraktas som främmande kan det försvaga känslan av samhörighet. Dessutom kan olika normer komma på kollisionskurs med varandra. I länder med mycket korruption och dåligt fungerande samhällsstrukturer är man kanske främst lojal mot byn eller familjen och i lägre grad mot samhället som helhet, säger hon till Aftenposten.
