I det skriftliga uttalandet slår ledarna fast att Nato tydligt pekat ut Arktis som ett prioriterat område och att europeiska allierade har ökat sin närvaro, sina aktiviteter och sina investeringar för att avskräcka hot och "hålla regionen säker".
De understryker att Kungariket Danmark, inklusive Grönland, är en del av Nato.
Ledarna betonar vidare att säkerheten i Arktis måste uppnås gemensamt tillsammans med Natoallierade, däribland USA, och i enlighet med FN-stadgans principer om suveränitet, territoriell integritet och gränsers okränkbarhet.
Dessa beskrivs som universella principer som man inte kommer att sluta försvara. Något hot om att faktiskt försvara Grönland mot en amerikansk annektering förekommer dock inte i dokumentet.
Istället är tonen inställsam. USA pekas ut som en "central partner", både som Natoallierad och genom försvarsavtalet mellan Danmark och USA från 1951.
Avslutningsvis klargörs synen på Grönlands ställning.
”Grönland tillhör sitt folk. Det är upp till Danmark och Grönland, och endast dem, att besluta i frågor som rör Danmark och Grönland.”
Med "Grönland" avses i det här sammanhanget ett antal bostadsområden på totalt 50.000 eskimåer, uppgående till ca 1 procent av Grönlands yta.
Den lilla gruppen anser dock att de äger hela Grönland, som motsvarar halva Europa i storlek, och till följd av senare decenniers politiska korrekthet har Danmark faktiskt gett dem viss autonomi. Folkrättsligt tillhör Grönland dock Danmark och det finns inga legala möjligheter för USA att förhandla om territorium direkt med eskimåledarna på Grönland.
