Guillou beskriver hur den tidigare okände civilförsvarsministern gick från obemärkt till kändis genom en serie välansade utspel och, som Guillou uttrycker det, en förmåga att ”spela mycket arg”.
"Hans genombrott var sensationellt. Det berodde möjligen mer på hans utseende och stil än på vad han sa. Med anlagd skinnskalle, mörkt helskägg och vilt stirrande svart blick gick han omedelbart genom rutan, som det heter på tevespråk", skriver Guillou.
Genombrottet skedde på Folk och Försvar i Sälen 2024, där han varnade för ett ”omedelbart förestående militärt anfall från Ryssland”.
Sedan dess har Bohlin fortsatt att dominera rubrikerna. Guillou kallar hans framfart ”ett nytt skådespel” och beskriver hur ministern iscensatte ett möte med Palestinademonstranter vid Mynttorget genom att själv ägna sig åt det som ministern inte sällan kallar ”antisocialt dominansbeteende”.
När Israel intensifierade sina bombningar av Gazaremsan lade Bohlin upp en bild på sig själv med en slipsnål med Davidsstjärna.
"Det här tricket funkade över förväntan. Ingen betvivlade Carl-Oskar Bohlin när han nu jämrade sig över alla otidigheter som skulle ha drabbat honom i näthatet. Också hans gripande förklaring att slipsnålen alls inte hade med Israel att göra godtogs. Slipsnålen symboliserade bara hans djupt kända solidaritet med den alltmer utsatta svenska judenheten. Bara antisemiter kunde tro annat", konstaterar Guillou.
Guillou rundar av med en bredare känga mot samtiden: förr blev politiker berömda för idéer och talekonst, men nu, skriver han, ”finns ingen ideologi värd att slåss för” när både högern och sossarna är ”fullkomligt överens om huvudfrågorna”.
"Därför får vi för våra synders skull skojare som Carl-Oskar Bohlin", skriver Guillou.
