I talet tog Vlaardingerbroek upp befolkningsstatistik från flera europeiska städer och konstaterade att invandrare nu utgjorde befolkningsmajoriteten såväl i hennes hemstad i Nederländerna som i större städer som Bryssel, där 70 procent numera är invandrare, och London, där andelen invandrare är 54 procent.
– Befolkningsbytet är inte längre en teori. Det är verkligheten. Och det som är intressant med den är att etablissemanget antingen kommer att förneka dess existens eller – när de erkänner den – hävda att det är bra att vi inte längre är i majoritet på vår egen kontinent.
Men bra är det inte, konstaterade Eva Vlaardingerbroek, och tog upp flera exempel på hur invandrare slaktar, mördar och våldtar den europeiska befolkningen på löpande band. Hon konstaterade också att allmänheten beklagligt nog verkar finna sig i denna nya verklighet istället för att göra uppror mot sina makthavare.
– När ännu en vit pojke eller flicka dör i händerna på en invandrare skakar vi på huvudet, suckar, och vi kanske till och med blir arga i någon minut, och sedan fortsätter vi med våra liv. Vi kanske sänder våra tankar till de drabbades familj, men aldrig att vi någonsin förändrar något. Mina damer och herrar, vad säger det om oss? Det är en respons från någon som redan gett upp.
Hon passade också på att ge en känga till EU:s finansiering av kriget i Ukraina.
– Är det inte komiskt hur samma människor som undergräver vår nationella suveränitet och älskar att överlåta den till byråkraterna i Bryssel nu plötsligt hävdar att vi måste spendera miljarders miljarder på nationell suveränitet för Ukraina? Det är ett skämt, ärligt talat, och det är ett sjukt, dyrt och farligt skämt.
I slutet av talet konstaterade att hon att så kallad radikalism inom högern är just vad som behövs om man ska komma till rätta med det politiska etablissemanget på sikt.
– Våra eliter har förklarat krig mot oss och det är hög tid att vi slår tillbaka, sade Eva Vlaardingerbroek.
