Varje ersättningssystem mäts i helårspersonen, som avser det antal individer som skulle kunna försörjas under ett helt år med full ersättning. Exempelvis blir två personer som varit heltidsarbetslösa ett halvår var tillsammans en helårsekvivalent.
Antalet helårsekvivalenter som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag steg kraftigt under början av 1990-talet. Antalet steg med nästan 60 procent mellan åren 1990 och 1994. Därefter minskade antalet stadigt, med undantag för ett fåtal år, fram till 2011. Sedan dess har antalet i stort sett varit på samma nivå. Antalet är nu på en historiskt sett låg nivå men var ännu lägre 1990 då antalet helårsekvivalenter började redovisas.
Sjuk- och aktivitetsersättning, som är den största ersättningsformen och står för cirka 35 procent av det totala antalet helårsekvivalenter, har minskat sedan 2006. År 2016 minskade de med 3,1 procent, för att hamna på den lägsta nivån sedan antalet helårsekvivalenter började redovisas 1990.
Antalet personer med sjukpenning minskade stadigt mellan 2002 och 2010. Därefter bröts denna trend och 2016 ökade antalet för sjätte året i rad, då med 4,2 procent.
Antalet med de övriga ersättningsformerna (arbetslöshet, arbetsmarknadsåtgärder och ekonomiskt bistånd) sjönk år 2016. Däribland minskade antalet arbetslösa mest, med hela 11,1 procent. Antalet med arbetslöshet har därmed minskat tre år i rad, sedan 2013 har antalet minskat med 25,8 procent.
Det finns stora skillnader mellan könen. Av helårsekvivalenterna är 53,8 procent kvinnor och 46,2 procent män. Fördelningen mellan kvinnor och män har varit ungefär densamma sedan 2006 då uppgifterna började redovisas efter kön. I sjukpenning samt sjuk- och aktivitetsersättning är kvinnorna i majoritet medan antalet män är större när det gäller arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Antalet helårsekvivalenter med ekonomiskt bistånd är däremot jämt fördelat mellan könen.
