Av sammanlagt 232 våldtäktsärenden under 2015 lämnades 20 stycken över till åklagare, visar den nya rapporten.

Vidare avslöjar siffrorna att 11 procent av de misstänkta gärningsmännen häktades och 23 procent anhölls.

Det som fallerar i polisutredningen är inte det inledande skedet, till exempel arbetet på den misstänkta brottsplatsen. Där finns det ett tydligt engagemang.

Problemen börjar först senare när våldtäktsutredningen ofta nedprioriteras för andra grövre brott. Slutar anmälaren medverka läggas utredningen lätt ned direkt.

Rapporten visar också att bara 33 procent av de som anmälde tilldelades ett målsägandebiträde, alltså ett särskilt biträde som ska hjälpa målsägaren under processen. Målsägandebiträdet är i de flesta fall en advokat eller biträdande jurist vid en advokatbyrå. Att så få tilldelas ett målsägandebiträde bryter också mot regelverket. Anmälaren har rätt till den hjälpen, och ska informeras om att den finns. 29 procent av de som anmäler försvinner under rättsprocessen.

– Det är, om jag ska vara helt ärlig, skitdåligt, säger Barbro Jönsson, jurist och utredare om den nya polisrapporten till Aftonbladet.

Hon menar att åklagaren inte tillämpar de regler som finns och dessutom tenderar att arbeta defensivt istället för offensivt. Men varför våldtäktsutredningar har lägre status än andra grova brott vet hon inte. Så har det dock varit länge.

Rapporten lyfter också fram att utredningarna brister i antalet tillgängliga utredare, läkarresurser samt teknisk utrustning. Poliser får inte heller lära sig särskilt mycket om sådana här utredningar under sin grundutbildning.

De utredningar om våldtäkt som fortskrider bäst är överfallsvåldtäkter, som dock är relativt ovanliga.