– Vi vet att arter allmänt hotas när det blir allt längre mellan reviren. Det som varit okänt tidigare är att de svenska vitryggsreviren i sig är fragmenterade. Det finns för lite lövträd och för mycket gran, säger forskaren Kristofer Stighäll vid Örebro universitet.
Antalet häckande par har minskat från 100 på 1970-talet till förra årets tre par. Finland hade för 20 år sedan tio häckande par, samma antal som i Sverige då. Idag kan man räkna in 120 par i Finland. I Sverige är målet att komma upp i 100 par för att arten ska bli livskraftig.
– Det svenska skogsbruket har varit så otroligt effektivt och helt inriktat på gran och tall, medan lövträden har bekämpats. I Finland är det annorlunda. Där är björken det bäst betalda träslaget och används i möbelindustrin, förklarar Kristoffer Stighäll i ett pressmeddelande.
Den vitryggiga hackspetten lever av insekter som i sin tur lever i lövträd. Det är inte enbart denna fågelart som fått sin livsbetingelser kringskurna av skogsbruk. Men den har en unik position.
– Den vitryggiga hackspetten är en värdemätare på den biologiska mångfalden i skogen. Om vi klarar av vitryggen så vet vi att klarar vi en massa andra arter också. Det finns ingen annan som fyller den uppgiften, säger Kristoffer Stighäll.
Det handlar om alla sorters arter, från andra fåglar som får hjälp med att hacka ut bon i träden, ner till markens lavar och svampar.
I avhandlingen ingår en studie av arbetet med att föda upp vitryggiga hackspettar i fångenskap för att sedan släppa dem fria. Avelsprojektet har visat att fåglarna vill ha lugn och ro och trivs i stora burar. Sammanlagt har 181 fåglar släppts ut. I det fria har 13 individer räknats
– Uppfödningen har fungerat väldigt bra och förra året slog ett par rekord med att få fem ungar. Vi vet hur vi ska får vitryggen att fortplanta sig i fångenskap och vi vet hur skogen ska se ut för att den ska klara sig sedan, konstaterar Kristoffer Stighäll.
Det är skogsbolagen som kan skapa förutsättningarna. Storägare som Bergvik Skog, Stora Enso och Sveaskog är redan engagerade.
– Det min forskning visar nu är att storleken på de revir som finns avsatta idag inte räcker till eftersom det är så ont om lövträd. Mer lövträd måste också sparas, säger Kristoffer Stighäll. Han pekar också på vikten av långsiktighet, av den enkla anledningen att skogen växer långsamt.
Kristoffer Stighäll har också provat fram ett nytt sätt att söka av skogen med satellitbilder för att hitta lövrika områden som skulle gynna den vitryggiga hackspetten. Studien visar att lövträd nära sjöar och vattendrag och lövsumpskogar är särskilt viktiga för vitryggen.
