– I studien ser vi att det finns en tydligt ökad risk för personer som har haft en depression att drabbas av Parkinsons sjukdom. Även om risken avtar så sträcker den sig över mer än tjugo års tid efter depressionen, säger Helena Gustafsson, doktorand vid Umeå universitet, som är studiens huvudförfattare.
Forskarna gick igenom alla svenska medborgare som var över 50 år i slutet av 2005. Ur gruppen hämtades data om 140.688 personer som hade diagnostiserats med depression under perioden 1987 till 2012. Dessa individer matchades sedan med tre kontrolldeltagare, som hade samma kön och födelseår, men som inte hade fått diagnosen depression. Deltagarna följdes därefter i upp till 26 år.
Under tidsperioden utvecklade 1.485 personer, eller 1,1 procent av dem som hade haft en depression Parkinsons sjukdom. Motsvarande siffra för de 1.775 personer som inte hade haft en depression var 0,4 procent.
Hos personer som hade haft en depression var risken att utveckla Parkinsons sjukdom 3,2 gånger högre inom ett år jämfört med dem som inte hade haft en depression. Riskskillnaden mellan grupperna minskade dock med tiden. 15-25 år efter en depression var risken för en Parkinsondiagnos ökad 1,5 gånger.
Kopplingen mellan depression och Parkinsons sjukdom påverkades inte efter justering för exempelvis traumatisk hjärnskada, stroke och alkohol- och drogmissbruk, vilka är faktorer som också kan påverka risken för depression.
– Vi vet inte exakt hur sambandet mellan sjukdomarna ser ut, men antingen kan en depression vara ett mycket tidigt tecken på Parkinsons sjukdom, eller en riskfaktor för sjukdomen, säger Helena Gustafsson i ett pressmeddelande.
