Lessing skrev under sin livstid omkring sextio verk i en rad olika genrer, många med anknytning till hennes uppväxtland Rhodesia. Debuterade gjorde hon 1950 med Gräset sjunger, en roman om ett brittiskt par som försökte försörja sig på jordbruk under det vita styret i landet.
1949 flyttade Lessing till Storbritannien där hon under 1960-talet blev en feministisk ikon, efter att ha utkommit med delvis självbiografiska Den femte sanningen (1962). År 2007 fick Lessing Nobelpriset i litteratur, ett beslut som Svenska Akademien motiverade med att hon var "den kvinnliga erfarenhetens epiker som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning".
Doris Lessing, som i sina yngre dagar var en hängiven kommunist, kände sig aldrig hemma i den feministiska liberala rörelse som uppstod efter den nya vänsterns intåg. Under 2011 års bokmässa i Edinburgh gick den då 81-åriga författarinnan till stenhårt angrepp mot den moderna västerländska feminismen, som hon kallade en försåtlig, fundamentalistisk kultur.
Det är dags att vi frågar oss vilka de här kvinnorna är, som ständigt ska tillrättavisa män. De mest idiotiska, outbildade och elaka kvinnor kan sätta sig över de trevligaste, snällaste och klokaste männen utan att någon protesterar, sade hon under bokmässan enligt The Guardian.
Lessing fortsatte med att konstatera att hon ser starka kvinnor överallt i sin omgivning, medan männen har förändrats radikalt under de senaste årtiondena. Något som Lessing menade beror på den feministiska indoktrineringen inom förskola, skola och kultur. Med stor inlevelse berättade Lessing om hur hon besökt en föreläsning för tioåriga skolbarn där en kvinnlig lärare sagt till barnen att krig beror på mäns "medfödda våldsamma natur".
Det fick skolflickorna att jäsa av självbelåtenhet medan pojkarna kröp ihop och skämdes, och trodde att det här skulle bli deras öde i livet, sade Lessing.
