Wiesel var amerikansk medborgare vid sin död men föddes och växte upp i en judisk familj i Ungern. Under andra världskriget fördes han till koncentrationsläger som Auschwitz och senare Buchenwald.
Efter befrielsen av lägren utvandrade han till USA där han skrev ett stort antal böcker och gjorde sig en förmögenhet på att föreläsa om Förintelsen. Detta, tillsammans med att han in i det sista försvarade den bluffande Förintelseöverlevaren Jerzy Kosiński, gjorde honom till en av huvudmålen för forskaren Norman Finkelstein, som i boken Förintelseindustrin satte Wiesel under hård granskning.
Själv skrev Wiesel ett 50-tal böcker, där ”Natten” från 1956 är den mest kända. När han 1986 tilldelades fredspriset blev han den förste mottagare av utmärkelsen som i praktiken helgonförklarats av den norska Nobelkommittén, som i sin motivering slog fast att Wiesel var utsänd som "en budbärare till mänskligheten".
Mot slutet av sitt liv övergav Eli Wiesel till stor del arbetet med Förintelsen och kom istället oväntat att engagera sig i den invandringskritiska rörelsen. Vid sin död var han fortfarande verksam vid den kontrajihadistiska tankesmedjan Gatestone Institute.
