En bok om mer än romer

Publicerad 8 oktober 2015 kl 09.36

Bok. Tove Karlsson har läst Karl-Olov Arnstbergs nya bok Romer i Sverige. Det är ett verk som inte bara säger en hel del om romer – utan också om svenskar och den politiska korrekthetens historia.

Dela artikeln

År 1998 utgavs Karl-Olov Arnstbergs bok Svenskar och zigenare. Det var en sammanfattning av tre decennier av etnologisk forskning: Sedan 1970-talet och framåt hade Arnstberg intervjuat ett stort antal socialarbetare om deras kontakter med romer. Han sammanfattade dessa erfarenheter i en bok, och vävde även in andra författares insikter i den romska kulturen i sina analyser.

År 2015 är Arnstberg tillbaka med en ny bok med det snarlika namnet Romer i Sverige. Till delar baserad på nytt material, till delar återvunnet från Svenskar och zigenare. Det som i sammanhanget tycks ha förändrats minst under de 17 år som har gått, är romerna själva: Arnstberg ger samma bild av en kultur som är synnerligen effektiv på att försvara sig mot assimilering i majoritetssamhället, men desto mindre effektiv på att förse sina medlemmar med fungerande sätt att leva. Mycket grovt sammanfattat så beskriver Arnstberg romernas kultur som inriktad på avståndstagande från gadje, icke-romer, som man visserligen är beroende av för sin försörjning, men ändå försöker att hålla ett socialt avstånd till, både för sin egen och sina barns räkning.

Något som däremot har förändrats, är villkoren för samhällsvetenskaplig forskning inom Sverige. År 1998 var Karl-Olov Arnstberg professor i etnologi och en av Sveriges främsta experter på romer. Det var i egenskap av forskare som han skrev Svenskar och zigenare. Uppgifterna kommer främst från intervjuer han själv och andra har gjort. År 2015 är han samhällsdebattör, och det är som sådan han har skrivit Romer i Sverige. Uppgifterna är en blandning av citat från alternativmedia och resultat från Arnstbergs egen och andras forskning. Bland annat har Arnstberg sammanställt den information som finns tillgänglig om de tusentals romer från Rumänien och Bulgarien som nyligen har invandrat till Sverige. Det är väl utfört journalistiskt arbete, som samtidigt avslöjar hur lite information som faktiskt finns om denna nyligen inbjudna befolkningsgrupp.

Som Arnstberg konstaterar i sin senaste bok så är information om romer “såväl svåråtkomlig som förhållandevis avancerad”, eftersom romer har som princip att undanhålla och förvränga information gentemot icke-romer. För att få tag på relevant information, skulle någon behövt fortsätta Arnstbergs etnologiska forskning genom att ge sig ut på fältet för att efter bästa förmåga lägga pussel med all tillgänglig information. Med tanke på hur Svenskar och zigenare blev bemött av medieetablissemanget år 1998, är det inte underligt att ingen har gjort det. ”I valet mellan att ta till sig seriös och samtidigt problematiserande information om romer eller att skjuta budbäraren, valde Sveriges medieelit med några få undantag det senare alternativet”, skriver Arnstberg i förordet till Romer i Sverige.

Denna forskningsföraktande kultur har sedan blivit mer eller mindre allenarådande under 2000-talet, enligt vad Arnstberg beskriver i Romer i Sverige. Och det är ju i och för sig logiskt att etnologin blir illa sedd. Den går till sin natur emot det politiskt korrekta mantrat man-ska-inte-generalisera-över-grupper. Att generalisera över grupper är vad etnologer sysslar med. Sen kan dessa grupper grundas på samhällsklass, etnicitet, drogvanor, politiska åsikter eller något annat. När det gäller just etniskt baserade kulturskillnader har rätten att generalisera i stort sett helt förts över från forskare som metodiskt försöker basera sina slutsatser på observationer av verkligheten, till politiska aktivister som på förhand “vet” att romer alltid är offer och majoritetsbefolkningen alltid är förövare.
.
I detta läge, där en allmän intellektuell härdsmälta förhindrar den forskning som skulle behövas, är det tacksamt att Arnstberg sammanställer den information som trots allt finns. Så läs Romer i Sverige. Men läs också Svenskar och zigenare. För den är inte bara en mycket god sammanställning av information över romers kultur i allmänhet och romer i Sverige i synnerhet. Den är också en historieskrivning över den politiska korrektheten: Långt innan politisk korrekthet blev ett allmänt spritt begrepp, studerade Arnstberg fenomenet i form av myndigheters och skenheliga privatpersoners tendenser att bortse från fakta i förhållande till romerna. Och, inte minst, så är Svenskar och zigenare ett lysande exempel på seriös samhällsvetenskaplig forskning. I en tid när vi nästan har glömt hur sådan ser ut, tjänar Arnstbergs forskning som exempel på en verksamhet som förhoppningsvis kommer att kunna tas upp igen, i en inte alltför avlägsen framtid.

TOVE KARLSSON


Träder fram – med en vädjan till sina landsmän. Varningen: De antivita idéerna och rasistanklagelserna kan slå tillbaka.0 Plus

Nyheter från förstasidan

Ekonominyheter

Guldet på högsta kursen någonsin

Fortsatt rally för den gula metallen.. Slog nytt all time high i både dollar och kronor på torsdagen.0 


Antiwar.com

Utrikespolitiska nyheter med fokus på icke-interventionism.