VETENSKAP. Ny forskning visar att européer fick sin ljusa hudfärg i två etapper. Den första för cirka 30 000 år sedan men riktigt bleka blev européerna först i den andra etappen under den senaste istiden för 11 000 till 19 000 år sedan, för att lättare kunna ta upp D-vitamin.
Gilla artikeln på Facebook
Det är väl känt att människans hudfärg blir ljusare desto längre norrut från ekvatorn man kommer. Detta beror på att människan är biologiskt anpassad till olika ljusförhållanden. Desto längre norrut man kommer desto mindre blir ljusstrålningen.
Ultraviolett ljus krävs för att människokroppen ska bilda D-vitamin. Mörk hudfärg innebär att det krävs mer och starkare ultraviolett ljus för att syntetisera D-vitamin. Detta innebär att ljusare hy är fördelaktigt om nivåerna av ultraviolett strålning är lägre, som i till exempel Europa.
Brist på D-vitamin är kopplat till många sjukdomar. Bland annat rakit, Parkinsons sjukdom, cancer, diabetes, multipel skleros och depression.
Anledningen till att människan biologiskt kan anpassa sig till sin miljö beror på att evolutionen påverkar även människan. Den viktigaste processen i evolutionen är en av biologins fundamentala hörnstenar det naturliga urvalet. Det starka sambandet mellan hudens pigmentering och jordens breddgrad visar att det naturliga urvalet som svar på den ultravioletta strålningen spelar en stor roll för hur pigmenteringen i olika populationer uppträder.
Men bilden är komplex. Genetiska data antyder att olika gener var verksamma vid olika tidsintervall och vid olika geografiska områden.
Den geografiska plats som vi idag kallar Europa var innan de moderna människornas ankomst bebodd av neandertalare. De första moderna människorna började komma till Europa söderifrån för mer än 40 000 år sedan och var inte lika ljushyade som européerna är idag.
I en nyligen publicerad artikel i den vetenskapliga tidsskriften Molecular Biology and Evolution har forskare fastställt hur det gick till när européer fick sin ljusa hudfärg.
Forskarna undersökte fyra gener som sedan tidigare är kända för att kunna förklara variationer mellan olika nivåer av pigmentering. Varianter av generna KITLG, SLC25A5 och SLC45A2 förklarar till exempel en mycket stor del av skillnaderna i hudfärg mellan Västafrika och Europa. Olika varianter av genen TYRP1 sätts i samband med skillnader i ögonfärg och hårfärg i Europa.
Forskarna kunde konstatera att både européer och östasiater delar samma härstamning av genen KITLG och att den sträcker sig 30 000 år tillbaka i tiden. Mutationer i den här genen gjorde människor ljusare.
De gener som gjorde européer bleka spred sig långt senare. Europeiska genvarianter av TYRP1, SLC24A5 och SLC45A2 började öka i frekvens i Europa för endast mellan 11 000 och 19 000 år sedan. Det vill säga långt efter det att moderna människor hade kommit till Europa.
Artikelns författare menar att detta berodde på den senaste istiden och en ökning av folkmängden.
Den sista etappen sammanfaller med den senaste istiden vilken inleddes för 24 000 år sedan och varade i 12 000 år. Författarna föreslår att människorna som levde i Europa under den tiden blev tvungna att ändra sina kulturella vanor och därmed blev utsatta för mindre ultraviolett strålning. Människorna kan ha satt på sig kläder och tillbringat mer tid i skydd.
En bidragande faktor kan vara den ökning av folkmängden som gjorde att fördelaktiga genvarianter lättare kunde favoriseras. Tillgängligheten till fördelaktiga mutationer begränsas om folkmängden är låg. Det innebär att evolutionen sker långsammare. Folkmängden i Europa var sannolikt låg fram till för 16 500 – 11 500 år sedan då arkeologiska data visar att befolkningen ökade dramatiskt.
Författarna har inte förklarat varför människor som levde på samma breddgrader och i liknande miljöer i norra Asien och Nordamerika inte undergick liknande förändringar som européerna.
