Mannen, som redan är professor i visuell kommunikation i Tyskland, sökte en professur i samma ämne vid den ökänt vänstervridna svenska konsthögskolan.
Men förutom att kunna illustrera och ha de nödvändiga pedagogiska kunskaperna krävde Konstfack mer av de sökande: De skulle ha ”dokumenterad omfattande erfarenhet av en normkreativ praktik (att genom sin praktik undersöka och synliggöra strukturella maktförhållanden)”.
Enligt Academic Rights Watch, som slår vakt om akademikers rättigheter, ägnades kravet på att den sökande var "normkritisk" ungefär lika stor uppmärksamhet "som kravet på att faktiskt kunna illustrera och lära ut denna färdighet".
I sin bedömning konstaterade Konstfack gillande att Sara Teleman, som sedan fick tjänsten, "arbetar utifrån ett feministiskt och politiskt perspektiv" och att hon "förstår" att "maktanalys" är "centralt för ett normkritiskt perspektiv". En sakkunnig berömmer också Teleman för att hon i sina illustrationer arbetar "mycket med visibilitet, både vad gäller hudfärg, funktionsvariationer och religionstillhörighet".
En sökande, Samuel Nyholm, innehar redan en professur i samma ämne i Tyskland. Men Konstfacks sakkunniga bedömde att inget av de arbeten han lämnat in hade någon "normkritisk konceptuell grund".
Vad som verkar ha varit ännu värre för Nyholm var att hans bilder visade "traditionellt framställda nakna och erotiserade kvinnor", något som enligt den sakkunniga var ett "nostalgiskt, snarare än kritiskt" sätt att skildra kvinnor.
En annan sakkunnig konstaterade att delar av hans arbete går på tvärs mot den "normkreativa delen av programmet, genom (ironisk) reproduktion av bland annat rasistiska stereotyper".
Även andra manliga sökande utslöts med hänvisning till att de inte var tillräckligt "normkritiska".
Istället gick professuren alltså till feministen Sara Teleman – trots att granskningen av henne visade att hon knappt är känd utanför Sverige.
Enbart kvinnliga sökanden hade kallats till intervju – inga manliga.
Academic Rights Watch riktar hård kritik mot Konstfack för att ha politiserat sina tjänstetillsättningar. Dessutom anser ARW att Stockholms konstnärliga högskolor otillbörligt gynnar kvinnliga sökande till professurer.
"Det ser inte heller bra ut att den utvalda kandidaten för den här uppmärksammade tjänsten har nära kopplingar till Konstfack, där hon såväl studerat som undervisat", skriver organisationen.
