För 23 år sedan flyttade författaren Nuri Kino från Södertälje. Nu har han emellertid återvänt dit och berättar i en ledarartikel i Svenska Dagbladet om situationen i staden.

”Spännande och intressant. Galen. Med innehåll av missbruk och misär. Kriminalitet. Mord. Men också kärlek.”

”Visst, det här är Sverige. Men det är inte svenskt.”

”[T]ack Södertälje för att ha gjort oss mångspråkiga!”

Så beskriver Kino några av sina intryck från Södertälje.

Han är förtjust över att ha hittat sin ”svägerskas speciella pizza från Mellanöstern” i en stadsdel där ”inga svennesvennar bor kvar”. En fiskande invandrare som Kino hamnar i samspråk med skojar glatt om att den enda svensk han känner är ”soc-tanten, hon som betalar mitt bidrag varje månad”.

Men det finns också mörka moln på den mångkulturella Södertäljehimlen. Många nyanlända ”irrar omkring” utan att förstå sig på svenska lagar, eller vad som är rätt och fel, och en del av dem betraktar svenskar som fiender.

”Dessutom ser en del av dem på etniska svenskar som överheten, makten, staten, något som i Irak och Syrien var fienden”, skriver Kino.

Ett annat problem för stadens invandrare är, enligt Kino, att svenskarna på socialkontoret har stängt av toaletterna där för att inte ”nyanlända ska smutsa ned dem”.