Kontroversiell konstnär får böta

Alla ni som vill bevara ordet Neger. Och ni som inte förstår vaaaad för ord man ska ha istället för Neger för att beskriva svarta människor.

Neger kommer via spanskan från det latinska ordet Niger. Niger betyder… Svart. Neger är alltså ett förändrat ord för latinska ordet för svart.
Varför inte använda ett redan existerande svenskt ord för svart? Kanske vi kan kalla svarta människor Black istället?
Är det då inte mer just svenskt att säga svarta människor? Det låter både vettigare och mer respektabelt då det FINNS människor som tycker illa om Neger då det låter väldigt likt det amerikanska skällsordet Nigger.

Tycker det är extremt barnsligt att försvara Neger, använde det svenska ordet svart istället.

Jag som trodde folkgrupper va en social konstruktion. Eller är det bara Svenskar som är en social konstuktion.

Förtal? Men han är ju en neger.

Dan Parks borde öppna teater istället. oTurteatern. Så kommer man undan med riktigt hat, som SCUM-manifestet, och då gäller plötsligt ”satir” och ”politiskt” som något slags rättsligt skitstormsparaply.

Fundera på skillnader i maktposition, inbäddning i politiska maktstrukturer i media och akademi, på skillnader i framförandets omfattning, i antal personer som berörts direkt, i rena pengar bakom aktören.

Någon har frikort och privilegier och det är inte Parks.

Ska man ljuga, ska man ljuga stort, var det någon gammal tysk som sa, och det verkar som att om man ska göra satir ska man göra det riktigt överjävligt, i större omfattning, gärna med skattemedel och med konventionella kommunikationsmedel. Då kommer man undan med nästan vad som helst.

Man kan kanske tycka att Jallow Momodou och Ellinor Lavesson har något slags claim eller giltig talan mot Parks, men det borde verkligen inte vara ”hets mot folkgrupp” utan istället något slags ofredande av dem som individer; Momodou för att ha blivit avbildad på ett kränkande sätt och Lavesson för att ha fått sitt telefonnummer utsatt och angiven som avsändare.

Tingsrättens politiskt tillsatta nämndemän bör inte ha makt över var gränsen går för god smak eller accepterad satir. Det är en alltför delikat fråga för avdankade partifunktionärer.