Riksåklagaren argumenterade för att falska polisanmälningar om våldtäkt borde betraktas som artbrott, alltså särskilt samhällsfarliga brott, eftersom mened i domstol sedan länge räknas som artbrott. För artbrott gäller att domstolen inte lika ofta ska utdöma straff i botten av straffskalan.
Riksåklagaren pekade också på att en falsk tillvitelse innebär att skattepengar omotiverat förbrukas. Exempelvis för att hålla oskyldiga män och pojkar häktade eller fängslade under långa perioder.
Men HD menar att straffvärdet bör vara lägre och att brottet inte är något artbrott. Kvinnan som åtalades i målet hade tidigare dömts till fängelse i åtta månader av hovrätten, men det anser HD är en alltför sträng påföljd.
HD väger in att kvinnan sagt sig lida av olika personlighetsstörningar och må dåligt och dömer henne istället till skyddstillsyn.
Dessutom sänks skadeståndet till den drabbade pojkvännen, som placerades i häkte som en följd av den falska anmälan. Istället för 50.000 kronor i kränkningsersättning, som hovrätten beslutat, låter HD kvinnan komma undan med att betala 35.000 kronor i kränkningsersättning.
