Rahman fick ett rekordstort skadestånd på 10 miljoner kronor av svenska skattebetalare när han i början av 2000-talet fick resning efter att ha suttit åtta år i fängelse dömd för ett mord på en svensk pensionär.
I sin friande dom konstaterar Svea hovrätt att "graverande" omständigheter tyder på att Rahman förvisso har begått mordet, men eftersom åklagaren (på domstolens begäran) specificerat tidpunkten för brottet alldeles för snävt friades han ändå av rättens ledamöter. Efter att hovrätten först krävt en justerad gärningsbeskrivning, där klockslaget var snävare specificerat, underkände samma hovrätt hela åtalet just med motiveringen att tidpunkten var för snävt angiven och att Rahman troligen inte begått mordet just vid den tid som angavs. I den friande domen förklaras domslutet såhär:
[Det är] osannolikt att J.R. [..] skulle ha hunnit ta livet av M.P. före kl. 16.30, den senaste tidpunkten för brottet enligt den i hovrätten justerade gärningsbeskrivningen.
Att Rahman hade tagit livet av pensionären i största allmänhet rådde det däremot mindre tvivel om. I sin friande dom skriver hovrätten att "graverande" omständigheter talar mot Rahman men att den tidpunkt för brottet som har angetts i gärningsbeskrivningen inte är styrkt.
Rahman beviljades resning av Högsta domstolen (med röstsiffrorna 3-2) efter att minst en domare utsatts för påtryckningar från den rådman som dömde Rahman i tingsrätten. Den politiska pressen var även stor sedan advokaten Peter Ahltin (Kd) och journalisten Dick Sundevall anklagat åklagaren för att vara rasist. En anklagelse som flera medier hakade på.
Många menar att fallet Rahman just eftersom han bevisligen är skyldig men ändå kunde gå fri är unikt i sitt slag och visar hur sårbart rättsväsendet är för politisk korrekthet.
Läs hela den friande domen mot Joy Rahman
Artikeln är rättad.
