Vi har samlat nio pinsamma PK-ögonblick. Missade vi något? Säg din mening i kommentarsfältet!
Jan Scherman försäger sig i radio
Det första PK-ögonblicket ägde rum så sent som den 28 december, när mediegurun Jan Scherman deltog i Medierna i P1 för att berätta om sina planer för att öka invandringen till Sverige. I slutet av klippet drabbas den gode Scherman av en så kallad freudiansk felsägning.
Abeba Aregawi sa nej till svensk HBTQ
Det drog ihop sig till PK-eufori under sommarens friidrotts-VM i Moskva. Otaliga svenska kändisar postade bilder av sig själva med regnbågsfärgade naglar för att visa att de var för HBTQ och emot Rysslands nya lag som förbjuder "homosexuell propaganda riktad mot barn". Samtidigt sprang den etiopiska löperskan Abeba Aregawi hem guld i 1 500 meter för Sverige, vilket enligt åtskilliga bedömare på Twitter var det slutgiltiga beviset på att SD har fel.
Då hände det det som inte fick hända. Inför ett klentroget och bedrövat svenskt pressuppbåd förklarade Aregawi, via sin tolk, vad hon själv tycker om den ryska lagen och PK-fiaskot var ett obönhörligt faktum.
Niklas Svensson jagades av invandrare i Husby
Expressens Niklas Svensson var en av få journalister som vågade sig på att att åka ut i "orten" under vårens invandrarkravaller. Under en kvalfull direktsänd majkväll kryssade en andfådd och svettig Svensson mellan bilbränder och stenkastningar i Husby. Den ena stunden blev han jagad av invandrare, och den andra förklarade han för tittarna hur synd det var om invandrarna som jagade honom.
Genusprofessorns som försökte mörka sin egen studie
Ibland när man genomför en undersökning kan resultatet bli ett helt annat än det man hade hoppats på. Det blev en dyrköpt lärdom för professor Gunilla Krantz, som ledde en stor studie om våld i nära relationer. När medierna började pumpa undersökningens kontroversiella resultat, nämligen att män var mer utsatta för partnervåld än kvinnor, blev det plötsligt panik i genusverkstaden. Organisationer hörde av sig och varnade för att otillbörlig "uppmärksamhet nu ska falla på männen" och att skattebidragen var i fara. Då satte Gunilla Krantz ned foten, lade locket helt på och stoppade alla ytterligare kommentarer om studien i media för att inte göra skadan större än vad den redan är", som hon förklarade i ett mejl från Afrika till SVT.
Modiga romerna som kämpar mot fördomar
När media lyfter fram modiga romer som vågar stå upp mot svenskarnas fördomar slutar det nästan alltid riktigt pinsamt. Årets höjdpunkter i den här genren inkluderar naturligtvis sommarens nyhet om att Romernas riksförbunds ordförande Stefan Palison dömdes för häleri och narkotikabrott, efter att ha hyllats för sin kamp mot fördomar och narkotika i flera stora tidningar. Redan innan domen föll förekom Palison under 20 avsnitt i belastningsregistret. Hade man verkligen missat det?
Två veckor efter domen mot Palison publicerade Expressen ett gripande reportage om en 30-årig rom som uppgav sig ha blivit "diskriminerad" på akuten. Sjukhuset förnekade diskriminering och ord stod mot ord - men Expressen valde att lita på den, enligt tidningen, betydligt mer trovärdige romen. Samma dag kunde Fria Tider avslöja att samma rom var dömd för en lång rad bedrägerier och att han i skrivande stund var anhållen i sin frånvaro - misstänkt för mordförsök. Expressen publicerade aldrig någon rättelse. Istället raderade man snabbt sin artikel i smyg.
Rasistscoopet var en bluff som vanligt
2013 blev det år då journalisterna ansträngde sig mer än någonsin tidigare för att visa att svenskar är rasister. Vi fick höra häpnadsväckande historier om apartheidbussar, hijabmisshandlar och mjölkattacker. DN:s nytillträdde chefredaktör Peter Wolodarski ville inte vara sämre och satte tidningens stjärnskott Niklas Orrenius på ett saftigt rasistscoop: det så kallade romregistret, som tidningen i ett hundratal artiklar indignerat beskrev som "rasistiskt" och "olagligt". Wolodarski, som drog på enorma växlar och konstaterade att det hela påminde om 1930-tal och rasbiologi drog till och med in Martin Luther King i det hela, och proklamerade högstämt "att hans drömmar, 60 år senare i Sverige, fortfarande bara är drömmar.
Men när polisens utredning var klar visade det sig att registret varken var rasistiskt eller olagligt, utan ett helt vanligt spaningslista över grovt kriminella släkter i Skåne. Kort sagt var scoopet en halmgubbe och innebar ytterligare ett agendasättande magplask för den vänsterliberale chefredaktören.
Pride anmäldes för rasism
Ibland bär det sig så illa att två skattefinansierade utsatta grupper ställs mot varandra. Så blev också fallet under sommarens Pridefestival i Stockholm. På Afrosvenskarnas riksförbund upptäckte man nämligen att inte ens det årliga kulturmarxistiska jättejippot gick fritt från strukturell rasism. En av deltagarna i paraden hade nämligen klätt ut sig till somalisk pirat med svartmålat ansikte vilket fick Afrosvenskarna att anmäla hela festivalen för hets mot folkgrupp.
"Detta kan inte ses som ett oskyldigt tilltag", konstaterade förbundets talesman Kitimbwa Sabuni i ett pressmeddelande.
Stoltenberg kulturberikad i Skavlan
Mysprogrammet Skavlan blev inte som det brukar när Sverige bestämde sig för att skicka den kurdiske invandrarkomikern Özz Nûjen till NRK:s studio i Oslo. Redan efter 4 minuter började den 44-årige kurden bråka, vände sig till Norges statsminister Jens Stoltenberg och anklagade den nya norska regeringen för att vara rasistisk och nazistisk. Pinsamt, javisst så pinsamt att NRK klippte bort den svenske kulturexporten ur programmet. En fin gest från vårt grannland, tycker vi.
Tystnaden när Arnstad konfronteras med examensbluff
I augusti blev det riktigt tyst när Henrik Arnstad var med i Robert Aschbergs program Radio1 för att prata om sin nya bok Älskade fascism, som kom ut på Norstedts förlag i våras. När lyssnare fick tillfälle att ringa in till programmet kom det snabbt frågor om hur det låg till med Arnstads examen. Efter att ha tänkt länge och väl och under stor tystnad kom Arnstad till sist på en bortförklaring, som gick ut på att han inte visste vad en examen var för något.
Artikeln är rättad: Nationella sekretariatet för genusforskning hade inte med Gunilla Krantz studie att göra.
