Det var i en artikel i Aftonbladets kulturdel som vänsterjournalisten tidigare i januari gick till attack mot våra västliga grannar.
Martin Aagård upprördes över att den norske journalisten Jon Hustad kritiserat Norges muslimska kulturminister Hadia Tajik för hennes fientliga inställning till kristendom och den norska kulturen.
"Det var ett rasistiskt inlägg av en typ som man sällan läser i Sverige, men som blir allt vanligare i det extrema norska kulturklimatet", konstaterar Aagård.
I sin artikel noterar Martin Aasgård att Hustad skrev sin kritik på nynorska. Därefter rullar han fram en konspirationsteori som går ut på att Norge var ett "mångkulturellt" paradis fram till att Ivar Aasen skapade nynorskan på 1800-talet.
Målet var att "krossa mångkulturen", tror Aagård, och när den norska kulturen (som alltså inte existerar) hade uppfunnits började man utrota folkslag.
"Men trots att den norska kulturen skapades med blod och deportationer har den inte blivit särskilt livskraftig... Jämfört med Sverige och Danmark är Norge (Noreg) ett kulturellt bakvatten", skriver han.
Martin Aagård och hans kollegor levererar ofta liknande omdömen om etniska svenskar.
Vi är ett ociviliserat barbariskt land, i direkt nedstigande led ättlingar till de vedervärdiga vikingarna... dåliga gener! utbrast Oisin Cantwell häromdagen i en websändning på aftonbladet.se och fick medhåll av sina journalistkollegor.
Men den här gången lyckades inte Martin Aagård undvika norsk kritik.
Journalisten Aslak Nore konstaterar på vg.no att Aagårds kritik bygger på historiska lögner och grundlösa analyser. Han har helt missuppfattat vad den nynorska rörelsen går ut på och vilka historiska kopplingar den haft.
"Hade Aagård vetat något som helst om de kulturella skiljelinjerna i norsk politik skulle han ha insett att nynorskan har en förbindelse till de västnorska motkulturer som växte fram under andra halvan av 1800-talet", skriver Nore och fortsätter:
"Motkultur är en samlingsbeteckning på olika typer av folkligt motstånd mot centralstyrning och kulturell standardisering. Att just det fenomenet är svårt att greppa för en stockholmare kan jag faktiskt förstå."
Inte heller Hilde Sandvik, som skriver på bt.no, är imponerad av Aagårds åsikter, som hon menar är typiskt politiskt korrekta floskler och ett tecken på "svensk kulturimperialism".
"Detta är det Sverige nästan fick författaren Karl Ove Knausgård att förgås: Snusförnufssverige, där leksakskedjan BR måste specialdesigna politiskt korrekta leksaker till barnen eftersom de skulle kunna välja fel om de hade fri vilja. Ett Sverige där yttrandefrihet finns för den svenska eliten märk väl de enda som är i stånd att förvalta det fria ordet, enligt dem själva", skriver Sandvik.
"För att citera Göran Rosenberg, svensk intellektuell: «Den stora utmaningen mot yttrandefriheten är bristen på självcensur och självrestriktion», fortsätter hon.
