Enjligt Thente har vänstern vänt ryggen mot den egentliga underklassen, för att istället fokusera på att försöka lyfta fram invandrare och kvinnor som nya offerkategorier. Och när de verkligt missgynnade i samhället försöker göra sina röster hörda blir de bara hånade av det vänstervridna kulturetablissemanget.
"Nej, de bortsorterade har ingen representation. Ingen demonstrerar för deras värdighet och man ser inga reportage eller kulturartiklar om dem. Man debatterar hen-reformen, statistiken över kvinnliga vd:ar och etniskt kränkande godispapper. Skulle de bortsorterade höja rösten så vet de vad som händer – de möts av hånskratt och kallas kränkta vita män", skriver han.
Genom att lansera sin stora kampanj mot det så kallade näthatet har medierna vänt på kategorierna och skildrat makthavare som offer och maktlösa arbetare som privilegierade förtryckare.
"Jag tror inte att näthatarna är ett demokratiskt problem. Jag tror att vi är det, och i synnerhet de politiska kulturdebattörer på vänsterkanten som slappt väljer de enklaste slagen och siktar mot de största träffytorna i stället för att söka den större bilden [...] Man tycks anse att den härskande eliten av dessa kränkta vita män får finna sig i att hamna i botten och vi rättfärdiga medelklassförespråkare av jämlikhet, demokrati och anständighet får för en gångs skull hamna i topp", skriver Jonas Thente.
Han får medhåll av Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman, som även hon tycker att journalisternas och politikernas jakt på "näthatare" har gått lite för långt.
"Den som näthatat kan numera förvänta sig att få sin dörr knackad av Robert Aschberg, och eventuellt få nöjet att hängas ut i TV när man presenteras med skadeståndsanspråk från en eller annan ledsen journalist", skriver Rayman och syftar på TV3-programmet "Trolljägarna", som hänger ut privatpersoner som skrivit elaka saker om makthavare på internet.
